sarrs

Nu har vi ett litet problem. Igen. Det är ju visserligen samma problem som jag haft förut, men ändå. Det här med att säga nej, eller eventuellt ge en bra bortförklaring. Jag är helt ärligt sämst på båda. En bortförklaring jag har gett en gång är "nja, alltså jag ska vara med pappa". En annan "du kan ju ragga på min tvillingsyster istället... vi är ju tvillingar liksom, det är ju samma sak". Nu i efterhand är det lite pinsamt att jag inte kom på något bättre... Men vad gör man inte? Värt att tillägga är att jag drog de där till samma dude. Och han fattade inte vinken ändå. Till honom sa jag även att jag inte ville vara mer än vänner, och om han inte kunde vara det, så ville jag inte träffa honom något mer. Det fattade han inte heller. Han kanske inte hade alla flingor i paketet...

Nåväl, åter till problemt. Jag kan inte skylla på skola, pojkvän, jobb, liv eller något sånt. För det har jag ju faktiskt inte. Är det okej att skylla på att man måste klara ut ett ps3-spel? För Ingemar vill ju faktiskt det. Om jag var typ 12, kanske jag inte skulle våga säga ifrån, och faktiskt sitta och spela varje kväll, för att han tycker att det är kul att kolla på... Elleeer... öh. Att jag måste spela betapet (ja, jag har funderat på att återuppta det)? Jag har fanimej ingen aning. Jag improviserar.