Jag är en sorglig människa.

Jag vet. Jag har inget jobb, ingen "hobby", inget att göra, osv. Sen är jag ensam hemma också, så det är helt tyst. Oftast brukar jag njuta av det, men idag känns det tråkigt. Gick för övrigt upp klockan kvart över sju, för att vara barnvakt åt grannens ungar. Det gick fint, och jag behövde(/fick ?) inte vara där något mer idag. Vet inte om jag ska ta åt mig eller ej. Trevligt med lite extra cash, otrevligt att vakna så tidigt. Nu känns det liksom som att det är dags att käka middag. Men klockan är snart halv ett. Jag har redan ätit lunch. Jag får inte träna för mina lungor + hals är helt mongo.

Vad ska jag göra då?! Tyvärr upptar vissa min tankeverksamhet. Jag borde söka jobb, plugga till högskoleprovet eller något annat vettigt. Men jag kan som inte koncentrera mig. Det är ju väldans dåligt. Men för en halvtimme sen hände något! Jag fick ett sms från en kille jag tydligen lämnat ut numret till i fredags. Jag hade döpt honom till Simon, polis på min telefon. Jag har för mig att han plugga till snut, men om han var en riktig polis kan det ha hänt något annat i fredags. Men jag tror/hoppas att han var polisstuderande. Han frågade iaf om min helg, berättade vad han hade gjort och frågade vad jag skulle göra i veckan. Han avslutade med kram. Jag svarade inte. Det känns inte safe. Det är väldigt sällan jag lämnar ut mitt nummer. Brukar oftast lämna ut Elins. Men ibland mitt eget, och då mitt omdöme sjunker kraftigt med alkohol i blodet litar jag helt enkelt inte på mig själv, så det är säkrast att inte svara.
Lämnade även mitt nummer till en bartenderpojke häromhelgen. Igår frågade han för andra gången om vi skulle ses. Idag. Jag sa att jag var upptagen. Då slutade han skriva. Och har inte skrivit på hela dagen. Det är ovanligt. Han kanske blev ledsen. Eller så gav han bara upp.

Helgen var för övrigt helt klart godkänd. Jag, Elin och Jonna befann oss på Corona. Jag övertalade Jonnas vän att hon skulle få sova hos honom. Först var han tveksam, men då han väl fick prata (i telefonen alltså) med Jonna så gick han med på det. Då blev jag så glad att jag hoppade runt (jag var på väääldigt bra humör i fredags) så mina småpengar flög. Jag tror att Jonna tyckte att jag var dryg. Jag trodde att jag hade hittat alla mina mynt (letade som en tok där i gräset) - det var typ 70 spänn plus massa eurosar. Men tydligen hittade jag bara några enkronor, vilket jag upptäckte då jag skulle åka buss till Täfteå igår, och hade åtta enkronor, tre euro och sjuttio cent i min ficka. Inte bra, med tanke på att jag bara har lånade pengar i mina ägor. Anywho, begav mig sedan till stan för att äta frukost(?) med en vän. Inte dåligt, inte dåligt.

Lördagen slutade också med en sväng på krogen. Dock var jag inte alls glad, var typ minusglad. Fruktansvärt dåligt. Vet inte varför, kanske var det dåligt med alkoholintaget. Okej, nä det var det inte. Jag vet vad det var, men jag orkar inte skriva det här, för då blir det så himla uppenbart hur himla sorglig jag är just nu. Trevlig förfest, med mysiga vänner, trevlig utgång egentligen, men jag vet inte. Inte partymode helt enkelt. Kanske var det för att Jonna jobbade. Tror inte att hon tyckte att det var lika kul som jag, att jag hängde vid garderoben så pass mycket som jag gjorde. Heh. En raggare (alltså en äkta! han var typ sjutton), dansade jätteroligt, och när jag härmade honom för att göra mig rolig inför Elin, trodde han typ att jag var kär i honom och ville dansa med mig. Det ville inte jag.

Så, nu har jag dödat säkert tjugo minuter! En powernap på 1½ timme tills mamma kommer hem nu kanske...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0