And you thought the lions were bad
Nu har jag varit i Göteborg i lite mer än en vecka. Trots att jag lämnade Umeå ungefär med den här känslan;
... Så har jag faktiskt förvånansvärt snabbt kommit tillbaka i mina gamla rutiner och vanor. Och känslor. Wtf. Jag trodde inte alls att jag skulle känna så som jag gör. Anywhore.
Det tog emot att lämna Umeå. Syster. Pappa. Carro. Mamma. Kollegor. Jobben. Allt. Jag ville bara ta med mig allt ner till götet. Det går ju såklart inte. Så jag åkte ner ensam, till min älskade Chalmersfamilj! Omtentaplugg, och nollning är väl det enda jag gör just nu. Och tränar, fy fan vad jag tränar..! Jag ska bli smal och vältränad igen!
Här får ni ett fint osammanhängande inlägg, bara för att ni inte ska tro att jag slutat existera.
Kommentarer
Trackback
