sarrs

Jag har varit deppig i snart en vecka. Whats up med det? Jag brukar inte bli så långvarigt deppig ju. Är för att jag vill stanna i Umeå? Är det för att jag vill åka till Göteborg? Är det för att jag inte har några pengar? Är det för att jag inte ska åka till Norge iår? Är det för att jag har blivit uppäten av myggen? Varför?

 

En sak som gjorde min dag lite gladare, var när jag stod utanför Ålidhem centrum och vattnade blommorna. Som vanligt när man är på sådana platser, så vill folk komma fram och prata om saker. Parkplanering, vattning, blommor, perenner, träd, mitt jobb, vädret etc etc. Så pratade jag och en söt liten gubbe om träd vs perenner i hans bostadsområde. Så avbryter han hela konversationen och frågar om det här är mitt sommarjobb. Jajjemänsan! svarar jag sådär glatt man bara gör när man pratar med old people. Varpå han säger "Du pluggar annars va? Något tekniskt. Ingenjör?". Eftersom jag inte är så socialt smidig av mig utropar jag "VA?! Är du synsk!??"

 

Jag blev såklart helt mindblown. Aldrig sett människan förut. Och han prickade in exakt. Han berättade sedan att han har jobbat på universitetet i 40 år, så han kände igen "sättet jag pratade på". Jag tror inte att han vet att jag pratar så sjukt mycket svengelska. Jag hade ju inte ens försökt använda svåra ord (oftast för att jag vet att jag är illa ute redan innan när folk börjar fråga vilken sorts träd/bommor/buskar det är i närheten). Jag hade bara varit som vanligt, fast lite mindre svordommar och engelska fraser. HUR FAN KUNDE HAN VETA?! Jag är fortfarande helt amazed. Men på riktigt, pratar jag som en ingenjör? För isåfall kanske det finns hopp för mig ändå. Kanske kan lura omvärlden att jag besitter någon slags begåvning.