sarrs

Efter en fantastisk midsommarfest, så rullar jag nu mot obygden för bastu, grill, vin och lite mammahäng. Lite gammal hederlig söndagsångest har jag nog också. var ett tag sen sist... Inte blev det bättre heller av att gå till bussen genom ett dimmigt, regnigt, grått, deprimerande, människolöst, tråkigt Umeå. Jag såg nog inte en enda människa. Det var lite I am legend-feeling, och jag började fundera på om alla dött. Men så var inte fallet, utan det fanns faktiskt nio andra människor på busstationen. Ingen zombie heller, så jag tror att det är lugnt. Umeå har nog bara drabbats av en kollektiv bakfylla. Och busstrejk på det. Haha, kul att göra en walk of shame när man inte vet var man är, och det inte går några bussar. Jag är ju som bekant lite mer rutinerad, så jag hade cykel.