Is there a chance you may change your mind?

Jag måste ju uppdatera mina trogna läsare om Göteborgsvarvet! 21 jävla kilometer. Jag var sjukt pepp, trots min nackspärr. Har fått höra efteråt att jag såg lite sned ut när jag sprang, och det kan jag mycket väl tänka mig. Den var inte att leka med. Det var inte heller värmen. Över 25 grader. Uj uj uj. Som tur var så kom det världens åskskur efter nån kilometer, så jag och luften blev rätt nerkylda. Och allt pollen hamnade på marken istället för i luften, vilket är väldigt lajbans! Folk började kollapsa efter 4-5 km, och då tänkte jag att jag skulle dö efter typ 14. Men icket! Jag tog mig i mål utan några större svårigheter. Kanske inte den tid jag önskade, men med tanke på omständigheterna är jag nöjd med mina 2:13. Trodde jag klarade mig fint från plågor eftersom jag lyckades servera på kaos omsits samma kväll. Inte nog med det så rockade jag och Bella dansgolvet på gasquen den kvällen. 
 
Men alla dagar ever since har varit en mardröm. Jag har haft sjukt ont i vänster fot. Jag har haft träningsvärken from hell. Dessutom lyckades jag skava sönder huden med det där tidtagarchipet (var fäst på nån slags kardborregrej, och jag hade låga strumpor, så det skav direkt mot huden), och nu är det fina köttiga, lite infekterade sår. Yey. 
 
Och en annan sak. Jag funderar på att åka hem den 5:e juni. Beror lite på hur mitt schema på Oleary's kommer att se ut. Det är alltså två veckor tills dess, från och med imorgon. Det är jättejättejättesnart! Det är tråkigt. Men samtidigt ska det bli skönt att lämna kaoset i mitt huvud här, och bara fokusera på jobb och norrland. 
 
Men nu ska här sovas. Adjö. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0