sarrs

Jag får återigen skämmas över min bloggfrånvaro. Jag tänker rätt ofta att jag ska skriva, men när jag väl kommer hem efter fest/träning/arrangemang/plugg så har jag ingen motivation. Det enda jag vill göra är att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Och det är ju ganska sorgligt egentligen, men jag antar att det är okej ibland också. 

 

De senaste veckorna har det varit väldigt vidriga. Har haft en bisarr hemlängtan (och med hem, så menar jag såklart Umeå). Kombinerat med en rejäl förkylning. Samt pubar och andra arrangemang som har tagit all min energi. Trodde inte att det skulle kräva så mycket psykisk ansträngning som det faktiskt gjort. Precis när åtminstonde förkylningen börjar vika hädan, så får jag afteattacken from hell. Det gör så satans jävla ont. Så ont att det leder till en smaskig huvudvärk. Och det enda jag vill göra är att vara hemma hos Pappa igen. Och jag vill jobba på älskade Schlager. Och Olearys. Men men... Snart vänder det nog. Right? 

 

Hursomhelst, så är snart nollningen(ja, jag vet att det heter mottagningen men jag får säga vad jag vill) över. Tiden har gått enormt fort. Jag taggar nollfinal på lördag! 

En annan sak som jag taggar, är att på måndag är det dags att återvända till verkligheten, nyttigheten och vasaloppstränigheten. Godnatt.