You begin to wonder why you came
Den här deppigheten som uppstår när man försökt programera något eningslöst i matlab i typ 7 timmar, för att sedan äntligen få gå hem - och det är mörkt ute. Samt att man kommer på sig själv med att spender mer tid i skolan, än vad man gör hemma. Ej så skoj.
Men! Skojiga saker! Imorgon kommer min älskade älskade syster. Som jag har längtat. Jag ska krama henne så hårt att hon nästan går sönder. Det ska bli så fantastiskt! Vi ska capsa, tårtsitta, klättra, mysa, äta pizza, gasquea, liseberga, plugga. Allt som är kul med andra ord! Minus plugget. Men hon ska få följa med ändå. Det är ändå i skolan jag har min vice familj, och då är det dumt om inte hon får träffa alla.
Jag har för övrigt kommit igång med träningen igen. Jag har världens bästa obetalda PT. Hon tvingar mig att köra bänkpress och andra manliga grejjer. Jag kommer för första gången i mitt liv att ha muskler på överkroppen. Det känns fantastiskt, Dock har jag en förkylning som inte riktigt vill ge med sig, så det är väldigt frustrerande att inte kunna träna kondition. Det enda jag inte blir uttråkad av att träna. Okej, jo, det blir jag väl också uttråkad av. Men inte lika snabbt. Jag tror att jag har ADHD eller någon annan bokstavskombination...
Kommentarer
Trackback