sarrs

På något vis lyckades jag klara Öppet spår igår. 90 km. 9 mil. 90000 m. Osv. Det är det absolut värsta jag har gjort i hela mitt liv, och jag är fortfarande förvånad över att jag kom över mållinjen. Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur det var att transportera sig på längdskidor från Sälen till Mora. Så jag ger er siffror. Jag gillar siffror. 

 

- Antal km jag hade ont i skuldran: 90
- Antal km kvar när jag insåg att det var en dum idé att åka Öppet spår: 88
- Antal km fästvallan höll: 4 (vallade om efter ca 35 km, men det släppte efter 4-5 km igen)
- Antal plusgrader i luften: 5
- Antal plusgrader i spåret: 1
- Antal gånger jag funderade på att bryta: 10000000000000
- Antal fall: 1 (i en liten uppförsbacke, så det var lite awkward)
- Antal muggar blåbärssoppa: 11
- Antal km värdelösa spår: ca 50

- Antal bitar dextrosol på sista kontrollen: 6 (de hjälpte inte)
- Antal tårar: 2 (sen ingåg jag hur löjlig jag var)
- Antal sekunder det tog att somna på kvällen efter loppet: 3

 

Typ så. Och idag har jag haft bisarrt ont i varenda muskel. Har knappt kunnat resa mig upp, haha. Folk har utnyttjat tillfället maximalt genom att peta på mig samt skratta åt mig. Med all rätt såklart! 
Idag har jag inte haft någon aptit över huvudtaget. Har inte ätit någon riktig frukost eller lunch. Har fått i mig två banener, lite godis och en smoothie fram till 22.15, då jag lyckades få i mig middag. Jag älskar ju mat? Efter att ha kolhydratladdat och varit iso-mätt (hehehehehe), trodde jag att det skulle vara svårt att vända på allt och äta mindre igen. Men det var inga problem, jag vill inte äta alls. Så deprimerande. 

 

Nu ska jag ta världens varmaste dusch, sen sova och hoppas att jag inte vaknar med feber imorgon (känns som att det är på g). Peace out.