I can't remember to forget you

Så var ännu en helg över. Jag har ovanligt lite söndagsångest, vilket är skönt. Söndagsångest behöver inte alltid betyda bakfylla, utan det brukar räcka med livsångest. Lite lagom har jag såklart. 
Idag började jag med rehab, sen träffade jag Bella en sväng, sen umgicks jag med delar av in familj, och hela Andréas familj. Träffade alla i fredags (minus Carl) också, så vi fick inte så långt uppehåll från varandra. Men det är fint. Jag älskar att umgås med alla familjer. Ännu bättre att mamma spenderat en hel vecka här också, trots att jag knappt haft tid att umgås. 
 
I onsdags träffade jag sjukgymnasten. Jag fick bedömningen Sekundärt ipignement hö axel orsakad av multidirektionell instabilitet. Hon sa att hon inte alltid brukade skriva ut diagnosen, för då håller folk på och googlar. Jag vet inte om det var en hint att jag borde läsa på lite. Men det låter så läskigt, så jag har inte vågat googla ännu. Kanske borde. Får se om jag drabbas av tristess och nyfikenhet på nån föreläsning. 
Hon sa även att jag fick åka Vasaloppet (även om det kommer att göra väldigt ont), om jag lovade att ringa henne sen och boka in en ny tid, så hon kan lägga upp en ny rehabilitering. Så det blir nog att åka ändå! Woop woop!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0