sarrs

Nu börjar denna Norrländska vistelse lida mot sitt slut. Jag har haft tidernas absolut bästa helg!

I torsdags hann jag med mys, mat och skvaller med Elin, Carro och Clara. Elin fixade även mina naglar innan, och bjöd på lite massage till min onda skuldra. Hon bjöd även på tårta. Tror inte att hon själv inser hur många tvillingpoäng hon samlade ihop på endast en dag...

 

I fredags roade jag mig med att besöka Dragonskolan, så jag kunde utöka min åldersnoja. Sedan familjemiddag och därefter jobb på 5ive. Också ypperligt tillfälle att få ångest över sin ålder. Dagens ungdom (första gången jag kan använda det på riktigt) vet dels inte hur man beter sig på krogen. Men framförallt vet de inte hur man klär sig. Det är så deprimerande att se tjejer som visar för mycket mage, bröst eller rumpa. Förvånansvärt många killar kommer dit i mjukisbyxor och keps (inte en cool skate-keps eller sådär, utan typ en Skidoo-keps, i sann bondeära). Jag vet inte varför de blir insläppta. Det är inte riktigt jag som bestämmer sånt. Framförallt vet jag inte varför de ens går ut sådär. Är det ingen i gänget som kan ba "Sebbe, för fan, ta på dig jeans". Tydligen inte. Jag kände mig i alla fall gammal och pryd när jag såg de små liven.

 

Igår så softa jag lite med Jonna och hennes katter (låter som att hon ör en crazy catlady, hähä), sen gymmade jag med Matte och efter det åkte jag ut till skogen med mamma och Christer. Ganska så soft att ligga i soffan, dricka vin och pilla navelludd. Återigen bli megabortskämd. Frågan är ju bara vem som ska laga mat åt mig imorgon? Troligtvis jag själv...

 

Helgen avslutades på bästa tänkbara sätt. Körde de 6,8 milen från mamma till pappa, skrålandes på diverse radioplågor framförda av artister såsom; Agnes, Veronika Maggio, Beyonce, Ed Sheeran, Darin, James Blunt etc etc. Alltså det finns fan inget bättre än att susa fram, ensam, i de norrländska skogarna och sjunga jättehögt.

 

Imorgon, klockan 05.15 bär det av mot Götet igen. Den som vill njuta av mitt fantastiska sällskap, är välkommen dit!

Just kommit hem från krogjobb. Väldigt chill, och typ inget folk. Jag har ju haft en stigande åldersnoja de senaste veckorna. Och ikväll när det var massa kids ute, blev det hela ännu värre. Alla är så små. Men! En kille trodde att jag var 93:a eller kanske 94:a. Hähä, jag är ju värsta lammköttet. En tjej sa även att jag såg ut som Britney Spears. En bra kväll med andra ord!

 

Nu är jag hyper efter all red bull, och är ej sugen på att sova. Det enda jag kan tänka på är chips... Men jag har såklart inget sånt. Och med tanke på min pensionärsinspirerade sömn de senaste tre veckorna, borde jag vara trött. Men icke.

Som väntat, så hade pappa förberett en gourmémåltid. Drack även ett glas vin till maten, så jag har blivit behandlad som en prins. Och såklart hade min kära syster bakat glutenfria cupcakes. Jag fick nästan en liten

hjärtattack av glädje. Fan, jag älskar verkligen att bli bortskämd! Även om det innebär att jag kommer att gå upp i vikt på köpet.

 

Nu har Elin och hennes man åkt hem, pappa har gått och lagt sig, så jag tänkte ta tillfället i akt att svara på massa viktiga mail som jag har struntat i under tentaplugget. Och jag fattar varför jag har struntat i det. Så jävla tråkigt. Hatar mail. Hatar viktiga saker. Hatar att ta tag i grejer. Det är himla skönt att ha det gjort, men att göra det suger fett mycket att påbörja projektet.

Nu när jag varit på Umeås mark i typ 4 timmar börjar jag längta till Göteborg igen. Jag tror att jag är världens mest rastlösa person... Eller så har jag så har jag alldeles för fina vänner, som är värda att sakna, efter ca 24 timmar.

Två dagar. Två tentor. Som en mäktig filmtitel. Men det är det inte, det är bara min verklighet. Som tur är, innebär detta att jag nu har något slags litet lov. Som jag inledde med att umgås med Gustav och Andrea. Sedan har jag badat (!!!), för alla som inte känner mig så bra; jag hatar att bada. Det är så fruktansvärt tråkigt. Men idag lyckades jag stanna i badet i 15 minuter. Precis lagom för ett halvt avsnitt av Girls och en ansiktsmask. 

 

Efter min badtriumf, lyckades jag packa alla saker för min resa. Jag ska åka tåg i tusen år! Till Umeå! Det kommer att bli fantastiskt. Jag hade en tanke om att jag inte skulle göra så mycket, utan mest softa och sova. Men på något vis har jag lyckats boka upp nästan varje dag. Det skulle även kunna vara anledningen till varför jag är vaken nu, vid 02.00. Jävligt onödigt egentligen. Men det kanske är någon slags reserelaterad stress? Nåja, tåget avgår 08.35, så jag får väl försöka get myself together och sova lite. Men jag är så taggad på allt! Svårt att vilja sova då liksom.

Jag har även höga förväntningar på allt jag ska äta. Att gå från student och pasta, till en pensionerad pappa känns som ett bra kliv. Hoppas han vill skämma bort mig som vanligt. Och min syster! Hon har skickat massa snapchats på diverse bakverk i flera veckor nu. Jag har tagit det som en hint för vad som komma skall. Det är väl okej? Klart det är okej. Hon ska nog mata mig med socker.

Tentavecka. Tentaångest. Måndag hela veckan. 

Mitt liv är inte roligare än så för tillfället. Tyvärr... Men på onsdag ska jag åka till Umeå! Jag längtar fantastiskt mycket! 

 

I fredags var jag hos sjukgymnasten. Hon tyckte att jag kanske inte var så bright som åkte Vasaloppet ändå. Men hon var även imponerad att jag klarat det, så jag antar att det blir plus minus noll. Den kommande månaden ska jag fortsätta med rehaben. Får i princip bara köra det och löpning. Hurray. Jag som gillar klättring, spinning, TRX, CXWORX , yoga och sånt...  Men är man dum i huvudet så är man! Om ca 1,5 vecka ska jag få göra min första strömbehandling. Sedan väntar 4 ytterligare behandlingar. Efter det förväntas jag vara hel igen! Jag hoppas verkligen det. Just nu har jag extremt ont. Det liksom strålar hela vägen ut i fingertopparna. Jag försöker lindra det genom att äta godis och kladda på massa linnement. Det går medium! Just godiset, är jag beredd att erkänna, är en dålig idé. 

 

 

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag har fått för mig att det är vår. Jag går till tvättstugan i flipflops. Jag funderar på om jag ska ta en tunnare jacka. Jag överväger att ta på mig solglasögon när jag går ut genom dörren. Oftast är det ca 4 plusgrader ute. Fyra. Det är inte ens nästan läge att ta en vårjacka. Solen skiner inte i Göteborg. Det regnar och är mulet. Ibland är det bara mulet.
Men gräset är grönt, och de har börjat sopa upp grus, så jag antar att jag inte är helt ute och cyklar!

Jag har precis avslutat ett nästan 2 timmars långt samtal med Astrid. Världens bästa oäkta tvilling. Alla borde fan ha en tvilling! Jag har två stycken, och det är genialiskt. Jag önskar iallafall att båda mina tvillingar kunde bo i Göteborg. Men de vägrar. Om typ en vecka får jag träffa min riktiga tvilling. Och om några veckor, typ fyra, får jag träffa min oäkta. Oändligt mycket kärlek till er båda, jag önskar att jag kunde träffa er varje dag! 

 

I övrigt består mitt liv av träning, ångest, möten, tentaplugg, lite sömn, fina vänner och massa kaffe. På fredag ska jag träffa sjukgymnasten, så jag hoppas att hon kan laga mig. Imorgon ska jag träffa min blivande arbetsgivare. På onsdag nästa vecka ska jag träffa ett tåg som ska ta mig till Umeå. Så livet leker, fast ändå inte. 

 

I lördags hade vi omsits med HÄKS. Sista, sista, sista grejen. Med de mest fantastiska tjejerna ever! Jag kommer att sakna det här livet, och er så himla mycket. 

 

Jag har för övrigt redan hunnit beta av över 2000 träningsminuter det här året! Jag har bara ca 12000 kvar! Och det är typ vår i Götet, så jag vill bara ut och springa, så snart har jag avklarat 1000 minuter till. Hejja mig!

 

 

Idag har jag varit lite piggare i kroppen, samt återfått aptiten! Framsteg med andra ord. Det känns dock som att mina höftböjare är ca 10 cm långa, så jag kan fortfarande inte riktigt gå ordentligt. Vilket roar Maja väldigt mycket.  Fullt förståeligt. Hehe. 

 

Nu är det bara två veckor kvar till tenta nummer två för denna läsperiod. Det innebär även att det är två veckor och en dag tills jag åker till Umeå. Wiho! Jag saknar familj och vänner i norr. Det innebär också att det snart är klart med året med HÄKS. Det känns lite deppigt, med tanke på hur fantastiskt det senaste året varit. Lär väl iofs umgås med dem ca 7 dagar i veckan ändå, bara under andra förhållanden. 

 

Nu ska jag ta mig en dusch. I mitt badrum luktar det vasaloppssvettiga kläder. Och i mitt rum luktar det fästvalla. Och jag orkar inte ta hand om något av det... 

På något vis lyckades jag klara Öppet spår igår. 90 km. 9 mil. 90000 m. Osv. Det är det absolut värsta jag har gjort i hela mitt liv, och jag är fortfarande förvånad över att jag kom över mållinjen. Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur det var att transportera sig på längdskidor från Sälen till Mora. Så jag ger er siffror. Jag gillar siffror. 

 

- Antal km jag hade ont i skuldran: 90
- Antal km kvar när jag insåg att det var en dum idé att åka Öppet spår: 88
- Antal km fästvallan höll: 4 (vallade om efter ca 35 km, men det släppte efter 4-5 km igen)
- Antal plusgrader i luften: 5
- Antal plusgrader i spåret: 1
- Antal gånger jag funderade på att bryta: 10000000000000
- Antal fall: 1 (i en liten uppförsbacke, så det var lite awkward)
- Antal muggar blåbärssoppa: 11
- Antal km värdelösa spår: ca 50

- Antal bitar dextrosol på sista kontrollen: 6 (de hjälpte inte)
- Antal tårar: 2 (sen ingåg jag hur löjlig jag var)
- Antal sekunder det tog att somna på kvällen efter loppet: 3

 

Typ så. Och idag har jag haft bisarrt ont i varenda muskel. Har knappt kunnat resa mig upp, haha. Folk har utnyttjat tillfället maximalt genom att peta på mig samt skratta åt mig. Med all rätt såklart! 
Idag har jag inte haft någon aptit över huvudtaget. Har inte ätit någon riktig frukost eller lunch. Har fått i mig två banener, lite godis och en smoothie fram till 22.15, då jag lyckades få i mig middag. Jag älskar ju mat? Efter att ha kolhydratladdat och varit iso-mätt (hehehehehe), trodde jag att det skulle vara svårt att vända på allt och äta mindre igen. Men det var inga problem, jag vill inte äta alls. Så deprimerande. 

 

Nu ska jag ta världens varmaste dusch, sen sova och hoppas att jag inte vaknar med feber imorgon (känns som att det är på g). Peace out.  

Idag satsade jag på ett bra löppass på bandet och sen köttade jag core. Det känns som en fin Vasaloppsuppladdning. För nu är det fan inte länge kvar! Imorgon ska jag köra mitt sista rehabpass och sen blir det vila och svulla pasta till dagen D. Jag är så himla nervös! Vilket leder till att jag inte sover så bra. Vilket är en dålig grej när man ska ladda såhär. Plus att det är större risk att man blir sjuk, om man är helt uppstressad och har sovit dåligt. Maja och Max är sjuka. Plus typ halva klassen. Och jag vill verkligen inte bli sjuk nu. Wäääääääääääääääääää, jag vet inte var jag ska göra av mig själv. 

 

En sak som är bra i mitt liv är att jag har börjat planera min flytt! Inte helt hundra än när och var. Sitter mest och kollar grejer på ikea, så jag vet ungefär hur mycket cash jag behöver spara innan jag kan säga farväl till Olofshöjd. Wihoooo! 

 

I övrigt suger det mesta. 

 

Tjugosju minusgrader. Är det riktigt okej? Det känns inte som det.

Torsdagen den 13 februari, kan faktiskt potentiellt bli årets sämsta dag. Det sista jag gjorde innan jag gick från skolan, var att sitta och försöka programmera i Matlab (Guds straff till ingenjörerna) tillsammans med Max. Eftersom temperaturen ut från reaktorn blev ca 20000 Kelvin, och volymen -0.00000000089 m^3, gav vi upp. Jag gick till gymmet, och tänkte avreagera mig. Såklart så var jag nära på att svimma när jag sprungit 2 km. Resterande tid av passet presterade jag också dåligt. 

Efter gymmet skyndade jag mig hem för att tvätta (yey), städa och laga mat. Efter att jag startat de första maskinerna, skulle jag påbörja matlagningen. Och när jag böjde mig ner för att plocka upp en kniv ur lådan, så tappade jag mobilen ur fickan. Den studsade (såklart), på ena hörnet, och när jag plockade upp den och startade skärmen, hade ca 80% av displayen fått en grönaktig nyans. Uppe i vänstra hörnet har det också tillkommit en neongrön liten box (och det går inte att få bort, eller se vad som kan tänkas finnas därunder). Så den är nu en goner. Och med tanke på vilken tät student jag är, så har jag ju verkligen råd att köpa en ny! 

Jag älskar inte mitt liv. 

 

MEN! Imorgon är det alla hjärtans dag! Så jag hoppas att Telia vill ge mig en ny, samt bjuda mig på godis. Och kanske en pojkvän. Men helst en telefon faktiskt...

Jag lever! 

De tre senaste veckorna, kan ha varit de mest intensiva i hela mitt liv. Massa HÄKS-grejer. Och även massa vice ordförande/SAMO/styret. Och massa träning. Och inte så himla massa plugg, även om jag önskar att jag hade haft motivation att plugga mer än vad jag gjort. Men nu kanske det är dags att rycka upp sig? 

Jag tror att jag har haft varenda kväll uppbokad. Vilket på ett sätt är trevligt, men också inte så trevligt, med tanke på att jag gillar serier och sömn. Och på sista tiden har jag behövt kombinera dessa två, och det är inte så givande ur någon synpunkt. 

 

Idag har jag och Gustav bokat tåg till Mora och Vasaloppet. Så jävla overkligt. Varje gång jag säger eller skriver att jag ska åka, så känns det verkligen som att jag försöker lura någon, inte minst mig själv. Jag köpte skidor för en vecka sen typ, och de är placerade så att de är typ det första jag ser när jag vaknar. Eftersom det inte finns snö i den här delen av Sverige, i februari, så får jag satsa på många mentala mil skidor. Jag har verkligen åkt noll centimeter skidor inför det här loppet. Det är verkligen korkat. 

Inte nog med att det inte finns någon snö, så får jag inte heller träna stakmaskin. Det enda substitut som finns, om det inte är så att man vill köpa sig ett par rullskidor. Jag har försökt köra min kära rehab så mycket som möjligt, och det känns som att det gett resultat. Skuldrorna drar sig bakåt lite mer naturligt, jämfört med min slappa hållning jag visst haft förut. Jag har ungefär lika ont, om inte ondare, som jag hade förut. Jag har försökt kurera det med lite TriggerPoint och voltaren. Det är en mediumbra idé. Och eftersom ingen vill ställa upp och massera mig gratis, har jag bokat in en massagetid på lördag. Sen är jag förhoppningsvis fit for fight! 

 

Med tanke på min frånvaro, kombinerat med ett meningslöst inlägg, så bjuder jag på en fin bild, på fantastiska vänner, från en fantastisk resa! All kärlek till er! 

 

Som man klart och tydligt kan se, försöker vi smälta in i akvariet. Vi lyckas ganska bra!

Förra veckan var veckan from hell. Men jag överlevde och tänkte - nu kan det väl ändå inte bli värre? Men jo, ändå lite. Jag hoppas att det vänder nu snart bara. När som helst. Bara lite. Fast det var en fin kväll igår. Jobbig dag idag. Så jag antar att det alltid är massa minus, och lite plus. 

 

Pratade med min älskade syster för en stund sedan. Och jag skulle göra vad som helst för att ha henne lite närmre. Jag klarar mig inte utan henne. Så är det bara. Älskade, älskade syster. Twinpower. 

Så var ännu en helg över. Jag har ovanligt lite söndagsångest, vilket är skönt. Söndagsångest behöver inte alltid betyda bakfylla, utan det brukar räcka med livsångest. Lite lagom har jag såklart. 

Idag började jag med rehab, sen träffade jag Bella en sväng, sen umgicks jag med delar av in familj, och hela Andréas familj. Träffade alla i fredags (minus Carl) också, så vi fick inte så långt uppehåll från varandra. Men det är fint. Jag älskar att umgås med alla familjer. Ännu bättre att mamma spenderat en hel vecka här också, trots att jag knappt haft tid att umgås. 

 

I onsdags träffade jag sjukgymnasten. Jag fick bedömningen Sekundärt ipignement hö axel orsakad av multidirektionell instabilitet. Hon sa att hon inte alltid brukade skriva ut diagnosen, för då håller folk på och googlar. Jag vet inte om det var en hint att jag borde läsa på lite. Men det låter så läskigt, så jag har inte vågat googla ännu. Kanske borde. Får se om jag drabbas av tristess och nyfikenhet på nån föreläsning. 
Hon sa även att jag fick åka Vasaloppet (även om det kommer att göra väldigt ont), om jag lovade att ringa henne sen och boka in en ny tid, så hon kan lägga upp en ny rehabilitering. Så det blir nog att åka ändå! Woop woop!

Att börja dagen med ett besök på vårdcentralen, är något jag inte rekommenderar. Förhoppningsvis vänder det snart för mig, men det känns segt. Fick en remiss till en hudklinik, så det är ju bra iallafall. 

Jag fick även ett löfte om att min läkare skulle skriva ett intyg på att jag inte borde åka vasaloppet med min skuldra. Om det inte skulle hinna bli bra. Vilket han inte trodde. Fick även en tid till en sjukgymnast på onsdag, så jag håller tummarna allt vad jag kan, för att hon ska kunna hjälpa mig, så jag kan åka Öppet spår utan att vilja dö av smärta. 

 

Jag har sedan fortsatt dagen i samma deppiga anda, genom att tvätta och städa. Yeey... Om några timmar ska jag dock möta upp fina Häks, så då hoppas jag att de kan göra den här dagen lite trevligare. 

 

Jag har inte varit världens lataste, trots att jag haft semester. Har faktiskt sprungit en hel del, senast igår; 10.58 km. När jag sprungit klart sa min app att jag sprungit så långt iallafall, men när jag några timmar senare skulle lägga in det i min träningsdagbok sa min app att jag sprungit 10.98  km. vilket såklart hade varit trevligt för snitttiden per km. Men det kändes knas; så jag kollade kartan och hittade detta; 

 

Idag har vi varit och sett världens åttonde (eller nått sånt) största moské! Fattar ni! Inte största, utan på åttonde plats! För att balansera den bistra åttondeplatsen, har de ändå lagt in världens största matta, samt gjort världens största marmor-blommor-konstverk-nånting. Den här grejen med att vara bäst, är så himla konstig...

 

Nu ska jag försöka sova, så jag orkar ökenäventyra imorgon! Wihooo! 

 

Ännu en dag har avverkats. På grund av storm, dimma, regn och moln, så fick vi underhålla oss inomhus. Besökte några mindre fina malls/souks. Härlig blanding av arabiska och engelska... men skit i det. Jag var jättetaggad på att köpa guld, men jag hade typ glömt bort att jag är student, så det blev inget sånt. Bara silver faktiskt. Ett armband till mig själv. Måste börja hitta presenter till andra, och inte bara mig själv... men det är både svårt och tråkigt. 

 

imorgon hoppas vi på strålande sol, så vi kan bada och sola. Sedan är tanken att promenera till marina mall, köpa fler presenter till mig själv på forever 21, äta middag och sedan avsluta dagen med ett besök till en moské. Den är säkert världens största. Som allt annat här... vet iallafall att världens största matta finns där. Jag kan inte riktigt släppa deras grej med att vara bäst på allt. Det är verkligen motsatsen till mellanmjölks-Sverige. På ett bra, men väldigt konsigt, sätt.