sarrs

Livet i Förenade Arabemiraten verkar så lajbans. Jag vill verkligen åka tillbaka hit, och jobba här. Det finns så himla många skyskrapor som jag vill bo i. jag vill ha massa kavajer och kjolar och sånt. Jag har faktiskt köpt en kavaj här nere,  plus att jag bor på 54e våningen. Så jag antar att jag bara har lite feeling, och ser mig själv här om 10 år. I några coola business. Jag tror dock att jag kommer att hamna i typ Borås. Men man kan alltid drömma lite! en annan praktisk grej här, är ju att de gillar att vara bäst i saker. Typ världens största/högsta/snabbaste-allt-möjligt. Jag tror att jag också gillar det faktiskt. 

 

Min julhelg var underbar med massa familjemys, lite jobb, ingen snö, fina klappar, alldeles för lite väntid, rent allmänt för lite tid. Men jag får väl lov att åka upp snart igen. 

 

Det nya året firades i Dubai. Världsrekord såklart. Sjukt amazing. 

 

Nu är det bara en vecka kvar i paradiset med mina underbaraste vänner. Jag är inte så sugen på att åka hem, även om jag faktiskt saknar Göteborg lite. Men jag är nog för dum för att fatta hur kallt det är. 

 

Om det är någon stackare som läser detta, så lägger jag  upp en liten bild då och då på instagram. Det säger ofta mer än mitt ordbajsande. Det blir så svårt att hitta struktur när man skriver en gång i månaden typ. Jag ska försöka skärpa mig. 

Jag är ju medlem på funbeat, en träningsdagbokssida som jag använt mer eller mindre sporadiskt sen 2008. 2013 har jag använt den väldigt flitigt. Hade en tanke om att jag skulle springa Göteborg-Umeå. Totalt på ett år. Inte på en och samma gång. Det vore jättejobbigt. Anywhore, jag har bara tagit mig 686,3 km. Så jag har typ 300 km kvar. Och de kilometrarna är ju inget jag kommer att springa de närmsta 14 dagarna.

Men snart kan jag iallafall summera året. Bortsett från mitt optimistiska mål om att springa typ 100 mil, så är jag nöjd med min prestation. Jag vill inte spoila något än, men jag har iallafall tränat mer än 10 000 minuter! Iofs, när jag var som mest vältränad, 2008, fick jag ihop över 17 000 minuter. Jag är inte ens nära det. Ett litet nyårslöfte till 2014 är att jag nästa år ska få ihop minst 14 000 minuter. Så. Nu är det förevigat på internet, nu finns det ingen återvändo. 

 

Jag var lite sugen på att träna idag. Men jag råkade äta godis hela eftermiddagen. Och råkade även bli bjuden på en burgare efter NU-mötet. Och råkade även bjuda mig själv på en öl till burgaren. Så jag struntade i att träna. Jag har dessutom jätteont i ett muskelfäste i höger axel. Eller skulderblad kanske. Där nånstans. Så om någon besitter någon slags magisk förmåga att massera bort sånt (jag har fått för mig att det skulle hjälpa), så får man jättejättejättegärna klämma lite på mig. I utbyte får man massa kärlek samt kaffe. Känns väldigt värt, om man skulle fråga mig. 

Jag har hittat en liten widget som jag använder typ varannan timme för att påminna mig om att det finns roliga saker i livet också.

 

12 dagar till julafton

15 dagar till Abu Dhabi

70 dagar till Vasaloppet(/Öppet spår)

155 dagar till Göteborgsvarvet

 

Men finns det inget annat skoj som man kan lägga in? Händer något kul det närmsta året? 

 

Är det förresten bara jag som drömmer mardrömmar om breaking bad? Haha. Alltså, det är en fantastisk serie. Jag menar; en kemist-gangster. Kan det bli mäktigare? Men den är fett obehaglig, och nu drömmer jag massa bajs om att jag, Maja och Tove ska sälja knark på Chalmers. Är det verkligen värt att fortsätta se säsong 2?

Den är faktiskt rätt så gigantisk. Jag har nog skrivit detta en miljard gånger, men återigen; jag tänker ofta att jag borde skriva. Men när det väl kommer till kritan, så prioriterar jag plugg, sömn, säng, träning och annan prokrastinering. Oklart varför. 

 

En anledning skulle kunna vara att jag är väldigt otaggad på livet. Jag vet inte vad det är, men faktumet att vissa är så respektlösa mot mina vänner gör mig ledsen i ögat kanske bidrar lite. En annan grej skulle kunna vara den här känslan av att jag är helt fel ute när det gäller utbildning. En tredje grej är att jag är så jävla korkad. Jag lägger ner så många timmar på att försöka, och ändå går det åt helvete. Att även andra kommenterar detta gör att man tappar lite lusten att fortsätta försöka. Jag befinner mig i Göteborg, när jag hellre vill vara hos familj och vänner i norr. Också en inte så bra sak. En annan sak som är deprimerande i allmänhet är ju Göteborg. Det är 7 plusgrader, den 11 december. Jag vill hellre ha -20 och snö. På riktigt. 

 

En sak som dock gör att man faktiskt tar sig upp på morgonen är Isabell. Fan vilken hjälte hon är. Jag hade inte klarat den här hösten utan henne. Hon räddade för övrigt min senaste helg.
Familjen. Halva är nära, halva är långt bort (men liksom ändå nära). Jag önskar att alla mådde bra och var samlade på en och samma ort. Iallafall samma halva av Sverige. Men det är nog för mycket begärt. 

Göteborgsvänner, aka min andra familj. Åh. Utan er. Det hade inte varit så lajbans.

ABU DHABI. 15 dagar kvar. 

Hilda, som gav mig kaffe klockan 08.03.

Det känns som att varenda en av mina vänner har drabbats av en kollektiv novemberdepp. Vilket är tråkigt, för det smittar av sig så lätt. Jag är rätt så taggad på livet, trots bristen på sömn och en evig ångest från alla dumheter jag gjort de senaste veckorna. 

 

Idag var jag och besökte mitt nya jobb. Alltså. Så himla roligt, mäktigt, fantastiskt, awesome, bäst, underbart och magiskt att jag har jobb nästa sommar. I Göteborg. Inom kemi. Trodde aldrig att detta skulle hända. Nu måste jag bara hitta ett fint litet bartenderjobb också. För vad vore en sommar utan 50-timmarsveckor? Nu återstår bara att övertala alla mina hoe's and bro's att söka jobb här nere också. Sen är mitt liv komplett.

Jag har visst blivit väldigt dålig på att uppdatera här. Vet inte riktigt varför, men förmodligen beror det på att jag har varit ganska busy sen tentaplugget, ET-raj, pubrunda m.m. 

 

Goda nyheter är att jag för första gången på typ fyra veckor, är att jag faktiskt sover på nätterna. Drömmer bara mardrömmar typ var tredje natt. En annan awesome sak, är att jag och Hilda har klättrat jättemycket på sista tiden. Och vi gör framsteg! I övrigt är jag ej så pepp på träning, men har man anmält sig till Öppet spår, är det bara att gilla läget antar jag...

 

Dåliga nyheter är att jag har gjort massa dumheter, så jag helst av allt vill ligga i min säng och tycka synd om mig själv. Det kommer ju inte att hjälpa, men ändå. Hade varit mycket praktiskt. Ett annat alternativ till problemet hade ju varit om man kunde spola tillbaka tiden och inte göra saker enda från början... Men det funkar inte heller. Så mest troligt lär jag sabba ännu mer för mig själv, och få ännu mer ångest över mitt liv.

Idag fick alla gå hem från skolan vid 15-tiden pga Judas. Eller Simone, som stormen heter nuföritden. Jag tycker att det är mycket roligare om den kallas för Judas, så jag tänkte göra det ändå. 

 

Jag var på gymmet vid två, och när jag hade tränat klart, så ringde Hilda och sa att alla skulle gå hem. Värdelöst. Jag hade värsta planerna på att styra upp mitt liv inför den kommande läsperioden, samt gå på pubforumet. Men inte det inte, utan jag gick hem direkt istället. Skolan var snälla och skickade ut mail och sa att man skulle ta sig hem och stanna inomhus resten av dagen. I mailet hade de bifogat en del bra länkar: 

 

 

IDAG HAR JAG SUTTIT OCH KOLLAT PÅ LITE OLIKA GREJER MAN KAN PLUGGA UTOMLANDS. JAG FASTNADE FÖR EN UTBILDNING I INDIEN (JA, JAG VILL PLUGGA I INDIEN), MEN DET VAR TYP FREDS- OCH KONFLIKTHANTERING. VET INTE RIKTIGT HUR JAG SKA FÅ IHOP DET MED MIN CIVILINGENJÖRSUTBILDNING. MEN VI FÅR SE. JAG BORDE KANSKE PLUGGA EKONOMI. MEN DET VERKAR INTE FINNAS SÅ MYCKET VETTIGT I INDIEN. SÅ JAG KANSKE BORDE BYTA LAND. MEN VI FÅR SE!

 

NÅVÄL, NU SKA JAG FORTSÄTTA FIRA DEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN GENOM ATT KOLLA PÅ CHAMPIONS LEAGUE OCH ÄTA BEN AND JERRYS. MILAN LEDER FÖR TILLFÄLLET MED 1-0 SÅ JAG ÄR LYCKLIG!

Termodynamiktentan slaktade mig. Så gjorde även 90 minuter spinning som jag, Bella och Tove körde, 30 minuter efter tentan. Jag gillar att vara trött psykiskt och fysiskt, även om detta kanske var lite i överkant. 

 

Nu är det bara att ladda om inför en till tenta på lördag. Sen får jag äntligen dricka några öl och fira att jag överlevt denna läsperiod. Tills dess har jag inget liv, och därför inget vettigt att skriva. Adjö. 

Idag har jag gjort den kanske bästa prokrastineringen i mitt liv. Studiebesök på Göteborgs Kex. Fattar ni, en kexfabrik! Massa, massa kakor på löpande band. Och jag som älskar kakor. Arbetsmässigt, så kanske det inte är världens bästa bransch, då de hade typ tre processingenjörer. Men det var ändå väldigt trevligt. Och om jag inte sagt det; så älskar jag kakor. Jättemycket. 

 

Precis som man förväntar sig av ett studiebesök på en kexfabrik så fick vi kex. Jättemånga. Plus att de visst hade en liten butik med "andra sorteringens" kex. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Jag vet inte heller om jag bryr mig. Men jag köpte iallafall mera. 

 

 

Alla kakor på bilden är tyvärr inte mina, även om det hade varit fantastiskt. Om jag bara spårade ur och köpte tonvis med kex. Nog för att typ 6-7 paket på bilden är mina. Men still. Hade kunnat få mer gratis. Hade kunnat spåra ur mer än vad jag gjorde. Och imorse upptäckte jag att batteriet i min badrumsvåg är slut. Coincidence?

 

Nu ska jag försöka sova, även om jag inte vill. Mardrömmarna vill liksom inte försvinna. Och det är inte så bra, med tanke på att jag är jävligt trött och behöver massa sömn inför tentaplugget. Som tur är så regnar det ute, och det brukar ju söva de flesta. Godnatt.

 

 

 

Nu är det inte så länge kvar till första tentan för terminen. Termodynamik.  Så det känns (för en gångs skull) riktigt roligt! Vet inte direkt om jag kommer att klara den, men det är iallafall skoj. Om ca två veckor väntar tenta nummer två. Tillämpad matematik. Man hör ju på namnet hur fruktansvärt tråkigt det är... den har jag inte heller så stora förväntningar på.

 

Träningen börjar ge resultat, och jag börjar få muskler på ställen jag inte visste fanns. Typ armarna. Så än finns det hopp för öppet spår! 

 

I övrigt är jag inte så taggad på livet. Jag är så sjukt tacksam över mina fantastiska vänner som gör livet och tentaplugget så mycket roligare. Och koffein. Jag är tacksam över koffein också. Det är amazing.  

 

För att avsluta en meningslöst inlägg, så vill jag citera Tove från en föreläsning vi hade med en lärare som saknar tavelteknik och en läsbar handstil. "Alltså Sara... står det näsch, eller några?". Hehe. Alla hans vokaler ser likadana ut. Och u, v, h, n ser också likadana ut. Han sparar in på så himla många bokstäver, då hans eget lilla alfabet består av ca åtta bokstäver. Vilket kan vara praktiskt, men oftast inte.

Jag har haft ångest över mitt liv i ett par dagar. Tanken på att jag faktiskt snart skulle kunna vara klar civilingenjör stör mig lite. Jag vill jobba! Men nu har jag typ fyra år kvar. Och ikväll, när jag försökte bota min ångest, hittade jag den här bilden: 

Den här helgen har varit så fruktansvärt awesome. Sis har varit här, vi har druckit öl, klättrat, lisebergat, hängt med bröder, tårtsittat, gasqueat, bakishängt. Allt enligt planerna. Plus att världens bästa Astrid våldgästade på capsen i fredags - och min syster var den enda som visste. 

 

Inte nog med det, så har jag även köpt en matta av min bror; för 2,5 dl vaniljvisp. 

Syster hade med sig en en present från Jonna. Ett "sakna-Norrland-överlevnads-kit." 

 

Jag fick typ en hjärtattack av glädje. Tack jonnis, du är awesome!! 

 

Den här deppigheten som uppstår när man försökt programera något eningslöst i matlab i typ 7 timmar, för att sedan äntligen få gå hem - och det är mörkt ute. Samt att man kommer på sig själv med att spender mer tid i skolan, än vad man gör hemma. Ej så skoj. 

 

Men! Skojiga saker! Imorgon kommer min älskade älskade syster. Som jag har längtat. Jag ska krama henne så hårt att hon nästan går sönder. Det ska bli så fantastiskt! Vi ska capsa, tårtsitta, klättra, mysa, äta pizza, gasquea, liseberga, plugga. Allt som är kul med andra ord! Minus plugget. Men hon ska få följa med ändå. Det är ändå i skolan jag har min vice familj, och då är det dumt om inte hon får träffa alla. 

 

Jag har för övrigt kommit igång med träningen igen. Jag har världens bästa obetalda PT. Hon tvingar mig att köra bänkpress och andra manliga grejjer. Jag kommer för första gången i mitt liv att ha muskler på överkroppen. Det känns fantastiskt, Dock har jag en förkylning som inte riktigt vill ge med sig, så det är väldigt frustrerande att inte kunna träna kondition. Det enda jag inte blir uttråkad av att träna. Okej, jo, det blir jag väl också uttråkad av. Men inte lika snabbt. Jag tror att jag har ADHD eller någon annan bokstavskombination...