sarrs

Just nu känns livet lite mer värdelöst. Men det vänder nog snart! Har återfått min träningsmotivation, som jag lyckades tappa bort för fyra veckor sen ungefär. Det är fantastiskt! 

 

Och våren har letat sig till Götet! Så fort jag har fått i mig min första mjukglass tror jag det blir lajbans igen!

--

Om det nu är så att någon har missat årets kanske bästa låt, så kan ni alltid klicka er vidare här;

 Nu ska jag berätta för er om världens största antiklimax.  Jag har ju inte ätit godis på 10 veckor. Och nu tänkte ju jag att till påsk får man fan lyxa till det. Påsklovet börjar ju idag så jag hade köpt godis till min tågresa. Men problemet var att det inte ens var gott. Dumle var det enda som gick att njuta av. Åt av det andra också bara för att jag är tjurig. Egentligen vet jag inte om jag borde erkänna det här, men det är inte så att jag har så många läsare ändå. Jag köpte frukt på centralen i Stockholm. 

Känslan när man står nästan längst fram i kön, på Maskin, i väntan på delicious serranoskinkeinlindad fläskfile, potatisgratäng och överraskningssås, och maten är slut. ARRRRGH. Så. Jävla. Deprimerande. 

 

Jag surade lite, sen gick jag hem och gjorde varma mackor till middag. För det är ju typ samma sak! 

 

Nu sitter jag och kollar på khan acadamy om dubbel- och trippelintegraler. Jättekul. Fyra av fem toasters. Älskar livet! 

Alltså det finns ingenting som jag hatar och älskar lika mycket som Indien. Nu är det exakt ett år sedan jag/vi var där. Och jag vill fan inget hellre än att hoppa av skolan och åka tillbaka dit. Men samtidigt är det ett vidrigt land. 

 

Den 5:e mars 2012 var jag som vanligt väldigt frustrerad, vilket kan läsas här;

http://sarrs.blogg.se/2012/march/konsten-att-aka-tag-i-indien.html

 

Och ett citat ur min privata dagbok som jag hade då;

"Första dagen vi inte ser något/någon dött djur/människa. Vad vi vet iaf." 

 

Det kändes fint. Men det var också den dagen vi var med om en jordbävning! Jag kände den inte, men marcus hävdade bestämt om att det hade skakat. Tyvärr hade han rätt, och det var en jordbävning Haranya. 4,9 på richtersskalan. Och jag kände det inte ens. Jag hade ändå nästan förväntat mig en i Kathmandu, en så stor att den skulle jämna staden med marken. Eller åtminstonde en liten. Men ingenting fick jag. Och den enda möjligheten jag hade, missade jag. ARGHH. 

 

Med andra ord; jag längtar tillbaka så jävla satans mycket att jag får ont i magen. 

Alltså nu har jag varit utan godis i 6 veckor. Det är personligt rekord, och jag har faktiskt börjat tappa suget. Superdupercravingsarna har åtminstonde försvunnit. Men nu är det också dags att börja intensifiera plugget, då det bara är typ en vecka till första tentan. Och nu är det ett sånt klassiskt tillfälle som man vill äta godis. Men jag lyckades hålla mig! Köpte vindruvor och kakor (nej, det är inte samma sak) istället! 

 

Jag trodde att träningen gick väldigt bra nu, men ack så fel jag hade! Jag körde 4 timmar vasaloppsspinning i söndags. Mina ben var rätt sura och stumma, och jag hade väl gjort sönder varenda muskelfiber typ. Så jag vilade igår. Har haft rätt ont i knäna, men det har ändå funkat. Idag när jag skulle springa på löpbandet, så efter typ 30 min kändes det på riktigt som att någon högg en kniv rakt in i sidan på knäet. Som tur är så svettades jag så pas mycket att ingen nog såg att jag fällde en tår. Det gjorde så satans jävla ont. Så nu är jag ganska ledsen i ögat, lite för att det gör ont, men mest för att jag hade tänkt löpträna som en gud de kommande tre veckorna, innan det är dags för seedningsloppet till Göteborgsvarvet. 

 

Men summa summarum; jag har gått ner 3 kg på dessa 6 veckor. Nu vill jag dock inget annat än att tröstäta för det är så synd om mig, så vi får väl se hur det håller i sig. 

Jag har kommit på mig själv med att vilja använda kortkommandot, som man använder i matlab till att köra koden, i alla andra miljöer också. Mailen. Facebook. Det är inte så att jag gör så mycket mer på datorn, men skulle jag ha gjort det hade det nog hänt där också.

 

Och med det vill jag bara säga att det nog bor en liten matlab-lover i mig ändå! 

Nu har ju jag som mål att sluta äta godis. Men en sak som jag inte hade med i beräkningarna, var ju det här med mina supersuperdupergodiscravings jag får när jag har pms. Det är så illa att jag nästan blir lite orolig för mig själv. Nåväl, idag lyckades jag med nöd och näppe besegra min demon när jag var på willys. Jag fick gå och titta lite på lösviktsgodiset, äta lite in-my-mind, sen gick jag till frukthyllan. Och köpte kiwi. 

 

När jag väl kom hem så gick jag lös på dessa håriga frukter. Och jag ångrar mig fan inte! Har ätit fyra stycken (alla jag köpte), och jag skulle utan problem kunna äta fyra till. Så nu har jag fintat min pmsgodisdemon till att äta kiwi. Det kan inte bli bättre än så! 

Det har hänt så mycket de senaste veckorna, därav bristen på inlägg. Jag har lekt och festat jättemycket med alla fina HÄKS-12:are med tillhörande aspar. Jag blev nominerad till ordförande i HÄKS (kemisektionens pr- och rustmästeriförening, typ..). Jag tog topprepskort i onsdags (så jag får säkra när nån annan klättrar). Milan vann mot Barcelona i Champions League. Max har blivit en gamer (fast vi alla vet att han är en gaymer). Astrid har bestämt sig för att lämna Göteborg (det gör så ont i mitt tvillinghjärta!). Jag och Maja upplevde världens största besvikelse, efter att ha köpt den nya kemiboken (typ 3000 sidor, väger på riktigt 2,5 kg) och insett att det inte finns några uppgifter att räkna på i boken, utan alla finns på internet! Så revolutionerande! Och jättejättejättedumt, störigt och konstigt. Jag har varit godisfri i snart 5 veckor. Jag har klarat mitt mål med råge (att träna 300 min/vecka). Jag har gått ner 2.5 kg. Jag ska baka bullar med tjejerna på söndag. Med andra ord; livet leker! Bortsett från att Astrid lämnar oss. Det tycker jag är värdelöst, tråkigt och sämst. Men hon blir inte av med mig i första taget! Jag är som ett virus. 

 

Sammanfattningsvis, det mesta är toppen. Den ovanstående texten är allt annat än läsarvänlig men det skiter jag i. Jag har dessutom lyckats börja jättemånga meningar med "Jag", och det är alltid kul att vara lite egocentrisk. 

 

Adjö! 

Jag är så jävla dålig på att blogga, så jag får nästan dåligt samvete. Ibland roar jag mig med att klicka runt i min egen blogg, skratta högt, skämmas för att jag skrattar åt mig själv, sen njuta av att jag har så jävla underbara minnen! Och om jag om ett år, ska fundera på hur kul jag hade nu, så borde jag bli bättre på att skriva här i bloggizen.

Och ja, vad gjorde jag för ett år sen? Jo, jag var i Nepal och levde loppan i djungeln (tror jag, skrev inte så mycket i bloggen, och jag vet inte var jag har min dagbok från resan). Det var tider det. Jag längtar tillbaka ibland så jag får ont i magen. Men då tänker jag att det är tur att jag just nu pluggar till civilingenjör, och om fem år ska jag ha ett välbetalt jobb och så jag kan resa jorden runt! Det kommer att bli magiskt

Nu har jag varit godisfri i över två veckor. Det känns helt overkligt, med tanke på vilka cravings jag har haft. Jag kanske överlever det här ändå... Träningen har också gått bra. Har som mål att springa minst 2 ggr i veckan, och träna totalt 300 minuter. Har klarat av det än så länge, men vet inte riktigt om jag hinner träna denna vecka.

 

Ikväll är det bastusittning som gäller, imorgon ska vi ut i skogen och leka. Ingen vet vad vi ska göra, men det lär väl vara vin inblandat iallafall. Och avslutningsvis, på lördag blir det sittning och gasque. Wihooooo! 

 

Snart är det ett år sen jag tog mitt pick och pack och åkte till Nepal. Det var världens bästa resa, och jag önskar verkligen att jag kunde åka snart igen. Tyvärr passar inte backpacking med resor och sådär, men nästa jullov (vi har ju ändå drygt en månads jullov), överväger jag att resa en sväng. Måste bara hitta bra sällskap (och typ 25000)! 

Imorgon är det dags för en ny termin. Tiden går jävligt fort. Omtentan borde ha gått bra. Nu är det bara att plugga termo, sen hoppas att tentan på fredag går lika bra. Bristen på ledighet gör mig så sjukt opepp och trött. Spenderade en vecka av lovet, plus några helger med att jobba, resten av tiden gick åt till omtentaplugg. Hann umgås massa med nära och kära också såklart. 

 

Önskar att vissa saker inte blev som de blev, men det är ju lite sent nu. Jag skulle ha velat stanna i norr en vecka till, för att umgås mer med mamma. Och pappa. Och typ alla, haha... men det är typ två månader kvar till påsk. Så fram tills dess får jag bita ihop, sluta deppa och få energi av mina underbara vänner här nere istället! 

 

På tal om energi, så var jag ute och sprang imorse. Första konditionspasset på över en vecka. Kändes helt okej, kanske lite för kallt för mina kära lungor, men det var skönt att ha det gjort. Är redan sugen på nästa gång, men risken är att jag får avvakta lite med det, eftersom det ska vara svinkallt en vecka till. Imorgon ska jag också sluta äta godis! ska bli spännande!  

Åtta år. Tiden flyger verkligen iväg. Men samtidigt känns det som igår. 

Jag hoppas du har det bra där uppe, Jacob! Glömmer dig aldrig. 

 

Omtenta imorgon då. Jag önskar att jag hade haft en bättre magkänsla, men nu är det inte så mycket att göra åt saken. Ska nöta in ett sista bevis nu innan jag somnar. Är ju en mästare på att prokrastinera här hemma, så jag får väl se hur det slutar. 

 

Min sluta-äta-godis-dag närmar sig med stormsteg. Jag är faktiskt pepp. Vet dock hur jag fungerar när jag är lite ledsen och lite hungrig, och står i kön på Willys. Men jag ska fan klara det! 

Jag är också väldigt pepp på att ta tag i min träning. Hade tänkt, utöver gymmet, löpträna 2-3 ggr i veckan, eller så mycket som vädret tillåter. Men självklart har jag dragit på mig en förkylning, så jag avvaktar ett tag med att inviga min nya spotify-löpnings-lista. 

En annan sak jag längtar till är måndag - och pengar från csn. Får ju även lön den 25:e. Men jag skulle hemskt gärna vilja handla massa. Och även köpa en hylla från ikea. Ljuslyktor från iittala-outlet. Kanske eventuellt en tröja eller två. En våg. Är så sugen på att få lite ordning. Sätta upp mina nya fina gardiner, och sådär. Jag glömde stryka mina gardiner såklart, trots mammas (befogade) tjat. Kan man "stryka" dem med en plattång? typ sömmar och så? Jag ska fan testa, och eventuellt byta namn till MacGyver. 

Snart är det dags att åka hem. Till Göteborg alltså. Alltid lika konstigt att ha två "hemma", för när jag var i Göteborg  och skulle åka till Umeå så skulle jag också åka "hem". Nåväl, Umeå har levererat som vanligt. Både bra och dåliga saker, men mest bra. Har hunnit träffa flera av mina fina vänner, och hinner väl träffa dem en sväng till i veckan!

 

För övrigt så har jag som mål att sluta äta godis. Med start den 21 januari (när nästa termin börjar) och som belöning en liten charterresa där i maj/juni när terminen är slut. Jag tycker att det är lite meningslöst att sluta äta godis, eftersom det är det enda jag är beroende av. Raffinerat socker alltså. Men jag ska fan klara det. Och må bra invärtes, kanske tappa ett gram eller fyra. 

Och när jag väl lyckats avvänja mig, tänkte jag ta ett steg ännu längre. Har som mål att bli snabb igen! Tove påminde mig om funbeat.se, som vi ska börja använda. Kollade igenom mina gamla meriter, för "skojs  skull". Det var inte ens nästan kul. Back in the days, tränade jag som ett mongo, förvisso. Men jag sprang 3 km på 12:48. Det är 4:16/km. På milen hade jag under 5 min/km. Det är helt fucking galet. Hur klarade jag av det? I somras var jag nere på 5:30 när jag hade en bra dag.

Iår ska jag trots allt springa en halvmara. Nu är det dags att hitta formen! Innan det är dags för halvmara, ska jag åtminstonde ta milen på 50 minuter. Och halvmaran ska jag klara på under 2 timmar. 

 

Så, nu har jag 3 ouppnåeliga mål. Känns som att det kommer att bli en rolig vår. 

 

 

Jag önskar mig: 

- Nya skor

- En tiger (som jag sen kan ge till Max)

- En afrikansk pygméigelkott

- En matta

- Träningskläder

- Fem flygekorrar

- En minigris (som jag sen kan ge till Astrid)

- Ett bollhav

- Jättemånga sängar

- En bokhylla

- En lägenhet till mig, Astrid och Max, som vi kan ha alla djuren och sängarna i. Gärna på Landala (så vi har nära till 4-gott och systembolaget). Helst med två balkonger. 

- Självdiciplin

- En vattenkokare

- Fred på jorden

 

Det var allt, tack på förhand Tomten!

Nu är det över ett år sen jag var med om den värsta tiden i mitt liv. En stroke. Det är så jävla avlägset. Det finns bara på film. Det händer aldrig min familj.  Fast jo. Det gjorde det. Jag är så lycklig att allt gick bra. Att det slutade så otroligt bra, trots att läkarna inte riktigt kunde förstå allt. Tack sverige för vår awesome sjukvård. Det är inte alla som har samma tur, och jag lider verkligen med dem och deras anhöriga. Det är så märkligt när livet bara stannar till och inget spelar längre någon roll. Har varit med om det mer än en gång, och det är så overkligt. Men hur klyshigt det än låter så gäller det verkligen att fånga dagen, njuta av livet och göra saker man mår bra av.

Jag älskar dig pappa, och jag hade inte klarat mig utan dig!