sarrs

Det finns inget mer deprimerande än regn på en söndag. Regn och Göteborg är förvisso synonymer, det regnar ju jämt. Men när det gör det på söndagar, är det som att det blir så mycket mer grått på nått sätt... Det är svårt att ladda för en ny vecka när deppigheten slår till. Men jag ska göra mitt bästa, genom att äta tacopaj till middag och längta tills på fredag! För då kommer världens bästa syster hit! Jag längtar så jävla mycket. Hon är amazing, utan henne skulle livet vara som en evig regnig söndag. 

 

. Kim Cesarion – Brains Out

 

Känslan som uppstår när en stubbe/vedklabb/whatevs fastnar i yxan och man måste veva hela skiten, för man kan inte få loss yxan ändå. Ni vet, den känslan. Irriationen/ilskan/frustrationen. Eller vänta nu, året är inte 1859. Ni vet nog inte alls hur det känns. 

 

Ni vet när man får för sig att impulsstorhandla. Man går in på Ica Maxi, råtaggad, utan lista - men i tron om att man ändå kommer att göra succé. Ofta så står det en sak på den mentala listan; mat. Ofta så kommer man ut med typ schampoo, frukt och grönsaker (jag antar att alla större matbutiker är uppbyggda på samma sätt; och ungefär vid frukten har man tappat fokus och glömt sin mentala lista med en sak), kanske lite yoghurt eller mjölk, lite fetaost eller något annat erbjudande man råkat snubbla över, bacon, bönor, pasta, något fryst; kanske pommes eller lax?, kakor, nötter, kanske även ett paket müsli. Och såklart; godis. 

 

Det är ungefär så en impulsstorhandling kan se ut. Om man har lite vilja och fantasi, kan man ofta snickra ihop en maträtt. Dock ofta utan sås, för matlagningsgrädde och creme fraiche är något som ofta glöms bort när man kommit till mejerikylen. Men med lite vilja, så kan man oftast göra nånting iallafall. Så varför gör man då dessa impulshandlingar? Eller är det bara jag? Är jag den enda i hela världen som får för mig att jag faktiskt kan storhandla - utan lista? 

 

Men idag! Då jävlar. Jag handlade tre olika kompletta måltider (med 3-5 matlådor inräknat), frukost, massa frukt, inte godis och chips. What's up med det? Kan jag storhandla utan lista? Var detta bara undantaget som bekräftar regeln? Kommer jag att få hybris? Kan alla andra i hela världen redan handla utan lista? Får man vuxenpoäng för sånt här? Kommer jag aldrig mer att skriva en handlingslista? SÅ många frågor. Och inga svar. 

Allt känns så himla lame just nu. Tillmatte, laboration, regn, förkylning, onsdag (trodde det var fredag när jag vaknade......), höst, snor, termodynamik, inteUmeå, avstånd, blaskigt kaffe, inga pengar, etc etc etc.

 

Är det någon som testat Tabata? Jag är fett taggad, men måste vänta tills jag är frisk. Men är det ens skoj? 

Nollfinal igår. Den var ruskigt trevlig, även detta år. Vilket är bra, jag gillar trevligt. Det kommer dock att kännas konstigt att vara tillbaka i rutinerna imorgon. En sak som inte är så trevlig med nollfinal är att jag inte blev friskare av den; snarare tvärtom.

 

Och för att fortsätta på samma tema, så är det värdelöst att jag fortfarande längtar hem så mycket att det gör ont i magen. Jag pratade med min älskade sis som försökte muntra upp mig. Det var ett fint försök, men jag tror kanske inte att saken blev bättre. Jag vill antingen vara i Umeå, eller att Umeå ska vara i Göteborg. 

 

Jag hoppas att allt blir bättre snart. Du förtjänar endast det bästa.

Jag får återigen skämmas över min bloggfrånvaro. Jag tänker rätt ofta att jag ska skriva, men när jag väl kommer hem efter fest/träning/arrangemang/plugg så har jag ingen motivation. Det enda jag vill göra är att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Och det är ju ganska sorgligt egentligen, men jag antar att det är okej ibland också. 

 

De senaste veckorna har det varit väldigt vidriga. Har haft en bisarr hemlängtan (och med hem, så menar jag såklart Umeå). Kombinerat med en rejäl förkylning. Samt pubar och andra arrangemang som har tagit all min energi. Trodde inte att det skulle kräva så mycket psykisk ansträngning som det faktiskt gjort. Precis när åtminstonde förkylningen börjar vika hädan, så får jag afteattacken from hell. Det gör så satans jävla ont. Så ont att det leder till en smaskig huvudvärk. Och det enda jag vill göra är att vara hemma hos Pappa igen. Och jag vill jobba på älskade Schlager. Och Olearys. Men men... Snart vänder det nog. Right? 

 

Hursomhelst, så är snart nollningen(ja, jag vet att det heter mottagningen men jag får säga vad jag vill) över. Tiden har gått enormt fort. Jag taggar nollfinal på lördag! 

En annan sak som jag taggar, är att på måndag är det dags att återvända till verkligheten, nyttigheten och vasaloppstränigheten. Godnatt.

Nu har jag kommit hem från en liten morgonjogg på 8 km. Sjukt tunga ben, men det var ändå skönt att kickstarta dagen med lite backträning. Nu när det för en gångs skull inte regnar, måste man ju passa på. 

 

I år har jag sprungit 558,89 km. Detta har tagit 2 dagar, 6 timmar, 34 minuter och 26 sekunder. Eller ca tretusentvåhundrasjuttiofyra minuter. Det är ändå inte så dåligt av mig. 

 

I helgen var jag i huvudstaden tillsammans med Tove och Hilda. Vi invigde Tele 2 arena. Typ. Vi var iallafall där. Tillsammans med Robyn, Lars Winnerbäck och Kent. Det var synd att Robyn fick öppna, för hon är amazing, och publiken var inte så taggad i början. Hur som helst så var Kent absolut bäst, och jag var alldeles lycklig efter spelningen. Trots att jag inte är ett inbitet Kent-fan, så är det fortfarande ett av de bästa livebanden jag sett. I nivå med Lady Gaga och Iron Maiden. Det är ändå mäktigt. 

 

Det är nästan så att jag skäms över hur inaktiv jag varit här på sista tiden. Men med omtentaplugg, arrangemang, nollning och äventyr så blir det inte så mycket bloggande. Men ikväll eller imorgon ska jag ta tag i saken. I sann skjuta-upp-problemen-anda. 

 

Imorse vaknade jag och var helt säker på att det var söndag. Men nej. Tisdag. what's up med det?? Tisdag är ju inte ens nära... trots min morgonångest tog jag mig till gymmet och köttade stakningsmaskinen, Vasaloppet 2014, here I come!  Ikväll vankas födelsedagskalas för bror. Det ska bli lajbans! Peace out! 

 

 

Nu har jag varit i Göteborg i lite mer än en vecka. Trots att jag lämnade Umeå ungefär med den här känslan; 

Jag orkar inte med den här dagen. 

Idag har jag löptränat för första gången på ca 2 veckor.  Så jävla tråkigt. Trodde ändå att jag skulle vara mer taggad än så. Det är tur att jag snart är tillbaka i götet så jag får gymma, trx:a, spinna och sånt där också. Magen mår ännu inte helt super, men om någon dag kanske det känns bättre! Körde lite core efter löpningen - på naprapatens begäran. Alltså glädjen när han säger "Träna upp lite mer bålstyrka, så kommer du att ha mindre besvär med ländryggen". Eh, jag älskar att träna mage! 

Jag har haft världens bästa helg. ASTRID, kubbmästerskapen, ELIN, öl, sol, CARRO, nya vänner, mexican fiesta, limbo, gamla vänner, rosévin, twinpower, allstar, batman, dansgolvsäg, etc etc. Alltså det är på riktigt den bästa helgen på hela sommaren. Jag är så lycklig i själen just nu! Vill bara ta med mig Carro, Elin, Jonna och Astrid i min resväska på lördag. På lördag.  Fatta så mäktigt, märkligt, underbart, tråkigt, jobbigt, fantastiskt, sorgligt, på samma gång.

 

Nu taggar jag de sista dagarna i norr tillsammans med fantastisk familj och underbara vänner. Jag hoppas att min rygg mår bättre imorgon (var hos naprapaten idag), så jag kan njuta av lite norrländska löpspår innan jag lämnar stället. Oklart om jag kommer hem över jul. Ännu mer oklart om jag kommer tillbaka nästa sommar. Men det är ett år tills det är dags att bry sig om det. Nu ska ni  få en liten bildbomb, för några bilder sammanfattar min helg bättre än mitt svammel. 

 

Känslan som uppstår när man inte fått parkeringsböter. Love it. Parkeringsbolagen - Sara; 2-1. (Har ändå fått böter två gånger). 

 

Kom nyss hem från sista jobbpasset på olearys.Tråkig känsla, kommer verkligen att sakna det där stället! Avslutade på topp med att jobba med Mio och Jonna. Fantabulous. En annan sak som är fantabulous, personalmaten. Alltså. Nått kött, typ rostbiff och potatisar i nån senapssås. Omnomnom! Men det är lite märkligt att äta kött och potatis när man ska äta frukost om sex timmar. För övrigt; kliva upp om två timmar. Godnatt. 

 

 

Idag gick jag hem från jobbet för att jag inte mådde så bra. Det händer inte ofta. Jag har jobbat med hjärnskakning med tillhörande 40 graders feber. Dum i huvudet? Ja, förmodligen. Men ni fattar vinken, jag går i princip aldrig hem tidigt. Hade 12 sjuktimmar på mina första 1200 timmar som jag jobbat på markservice. 

 

Anyhorse, nog om min dumhet, jag åkte hem efter lunch och la mig och sov. Skulle ringa sjukvårdsupplysningen för att kolla vilken primärsjukvård jag skulle vända mig till. Det tog 84 minuter innan jag kom fram. Jag blev less på att hålla i telefonen, så jag satte den på högtalare - och somnade såklart. Men den lilla besserwissertanten lyckades väcka mig ändå. 

 

Väl på vårdcentralen så fick jag först träffa en sköterska, vars första reaktion var "kan du vara gravid?". Det är jag inte; för alla som hoppades. Jag fick sedan snällt vänta några minuter innan jag träffade läkaren. Han gav mig diagnosen nåntingnånting inflamerad tarm. Utan att ens känna på min mage. Hypokondrikern i mig har självklart googlat ihjäl mig på ämnet, och vet att läkaren borde typ trycka på magen för att kunna utesluta blindtarmsinflammation. Och när man träffar auktoriteter, såsom läkare, då sitter man snällt och lyssnar och ifrågasätter ingenting. Jag fattar inte hur han kan sätta en sån diagnos på några ynka symptom. Han kanske fick sin läkarlegitimation i en flingpaket. Eller så är han synsk. Det känns iaf medium som patient. Gällande min yrsel/feber/svettningar så tyckte han att jag skulle ta en alvedon. För jag betalar gärna 300 kronor för att veta hur man får ner sin feber.

 

En liten del av mig hoppas att jag får blindtarmsinflammation inatt, bara för att få dumförklara läkaren på riktigt.  

Just hemkommen från en fruktansvärt tråkig afton på 5ive. Inte så mycket action. Tråkigt nog så blev det mitt sista pass på 5ive/Schlager på ett bra tag, kanske ever. Men jag sålde mest på stället iallafall! Det gäller att sluta på topp! Samt att jag hade en mycket meningslös konversation med en gäst; 

 

- Det här är inget kontor det är en bar...

- Nej......

 

Idag så har jag stekt massa i solen med min syster. Njutit av en alfredo med glass, alltså, kaffedrinkar - I love it! Jag önskar att mina sista två veckor i Umeå var såhär, varje dag. 26 grader varmt, sola två timmar på förmiddagen, luncha och kaffedrinka med sis på stan, sova nån timme, sen jobba på krogen. Nu vet vi alla att det inte kommer att bli så. Men still. Önska kan man! 

Idag har jag haft en riktigt jävla dålig dag. Jag tror inte att jag gjort nånting vettigt. Folk som bara tar mina saker, bråkas och ställer till med trouble. Och när man tänker att nu kan det fan inte bli värre. Vad händer, om inte; 

 

Nu har jag kommit helt ur form. Trots att jag har haft massa saker för mig, har jag saknat inspiration. Inte för att jag har det nu heller egentligen, men skit samma. 

 

Förra veckan var fantabulous. Träffade massa vänner och hade det så himla njutigt. I torsdags kom Tove + orienteringsgäng förbi stugan. Grillade, bastade, badade, myste. Hur trevligt som helst! Jag har verkligen saknat den tjejen. Så skönt att bli påmind om vad som väntar i Götet om 2,5 vecka. 

 

Efter hennes eminenta besök var det bara att återgå till verkligheten. Jobbade på taket på olles i fredags. Förvånas ständigt över fulla människor. Det finns en pool där, som man får bada i  - på egen risk - , och fulla människor blir väldigt badsugna trots de bistra 12 plusgraderna. Dessutom blir de arga för att vi inte erbjuder dem handdukar efteråt. Och när man frågar dem om inte de kan komma förbi med en handduk när man själv har varit på Nydala och badat, så är inte det ens nästan samma sak. Drunk logic. 

 

I lördags jobbade jag på 5ive. Där Dani M spelade. Verkligen inte min favoritartist, men han var faktiskt väldigt bra live! Och betydligt snyggare än vad jag väntat mig. Han drog mycket folk iaf, så det var trevligt! Ganska många fulla dryga människor, men ändå inget överflöd. Höll mig på bra humör till typ en halvtimme innan stängning då jag mest ville kasta saker på alla. Jonna och Carro kom dit och våldgästade också! Awesomeness. 

 

I söndags åkte jag, Viktor, Gustav och papi till fjällen. Kan vara det bästa beslutet den här sommaren. Få lite ledigt, dricka öl/whiskey, jobba lite på stugan/tomten, fiska, löpträna i fjällen, slåss med en miljard myggor. Sånt där vackert och somrigt. 

 

Imorgon kommer det att kännas som måndag, det kommer att vara underbart! Förra veckan hade jag fredag på tisdagen, onsdagen, torsdagen och inte fredagen. Då hade jag typ onsdag. Jävligt störande. Jag hoppas dock att väderprognosen håller vad den lovat. Värme.