sarrs

man skulle kunna tro att jag har fått ett liv eller något, eftersom jag aldrig skriver. Men oroa er inte, jag har fortf inget liv! Har bara inget vettigt att säga.. Julen är över, och jag överlevde. Trots att jag inledde med en schysst njursten, så jag låg och vred mig i smärtor. Alltså, jag kan göra illa mig ganska mycket innan jag verkligen skriker. Men jag skrek av smärta (och grät som en liten flicka). Det gjorde så fruktansvärt ont... Fast det värsta gick över på en kvart, så det var ju bra. Och det är tydligen värre att få en njursten än att föda barn, så det är ju också bra. Nu vet jag ju att jag kan tänka mig att föda en snorunge...

En annan sak som jag har ägnat mig åt den senaste veckan är att nästan varje natt drömma om den här:


Fast i min dröm är den mer som det där äckliga djuret/varelsen i filmen Dreamcatcher.. Och det är mitt husdjur. Och den ligger alltid under min säng, tillsammans med två spindlar(en gul och en grön/svart) som har något slags pansarskal, så man kan inte mosa dem. och varje gång jag drömmer om mina vänner så springer alltid mina spindlar bort, och jag blir jätterädd. För jag hatar trots allt spindlar. När de springer bort blir min sjöstjärna/varelse skitaarg och går bananas på alla, så jag tror alltid att den ska mörda mig. Så blir jag lite ledsen, rädd och panikslagen.

I övrigt har jag inte så mycket att berätta. Inte nu iaf. Ska powernapa, så jag kanske överlever kvällen. Adjö.

Idag är en sån där dag, då man önskar att man inte levde. Jag har tagit vaccinet. Så jag bara väntar på att bli oförmögen att kunna använda armen. Efter att jag tagit sprutan, så stod jag och väntade på bussen. Som såklart var sen. Och såklart har jag på mig de tunnaste skor jag äger - som dessutom har hål i sulorna. Hade typ varit varmare med flipflops. Anyways, klockan är då också 15.02, och solen har precis gått ner. Hur fan ska man inte bli deprimerad?

- Värme

Alltså Elins katt är så himla skum. Inatt så sov han med mig för första gången på evigheter, hur mysigt som helst. Men jag tror att han börjar ångra sig.. Alltså han tycker nog inte om mig ens lite. Han har attackerat mina fötter, mina ben (ha aldrig shorts i Elins lägenhet när han är arg), mina händer och mitt hår. Och nu har jag städat nästan hela Elins lägenhet, så kvar på golvet finns hans leksaker. Han har allt en katt kan drömma om; kattspö, bollar, möss och fjädrar (från kattspöet). Och en sak till. Ett skräp. Vad tror ni han väljer, nu när han kan springa hur han vill. Ett skräp. Så jävla wierd katt.

Jag och Elin skulle börja handla julklappar idag. Det gick sådär. Vi köpte ingen. Vi sög på att köpa julklappar... Vi blir förhoppningsvis bättre. Men man vet aldrig. Det bästa med julklappar och min tvillingsyster, är att hon hatar att slå in julklappar. Hon jämförde det med att vika lakan (!?!?!). Så jag får slå in alla!! Wiiiiho! Det sjuka är ju att jag faktiskt blir jätteglad.

Frågan är ju vad jag ska göra av den här kvällen. Jonna misslyckades ju med att ta sig in till stan, och jag har redan varit på iksu och tränat... Så, pirates of the caribbean-maraton med mig själv, eller försöka få nån liten oskyldig pajk att följa med på Olles för att se fotboll... Måla naglarna och städa lite här i lägenheten ska jag iaf göra. men sen då?

(Som han till höger alltså...)

Ja, så är det. Jag kämpar med det, det går inte så himla bra. Det är jobbigt att sakna något man hade. Fast egentligen hade jag inget, så det blir snarare att det är jobbigt att sakna något man inte hade. Ååh.

För övrigt har jag gjort typ nada idag, förutom spelat squash och lekt apport med Elins katt. Inte helt fel. Imorgon ska vi påbörja julklappsinhandlingen. Sen ska jag försöka pallra mig till iksu även imorgon. Kanske lite fotboll eller något annat trevligt. Den som lever får se. Nu är jag inte ens lite kul/glad/underhållande, så jag ska skriva en önskelista till tomten istället. Adjö.

Blandade aktiviteter. Blandade känslor. Jag är en idiot, och det är ju tråkigt för mina nära och kära. Jag har lovat mig själv att aldrig göra något liknande. Jag hoppas verkligen att jag lyckas. Jag måste göra det. Vill verkligen inte förlora det här, även om jag är rädd för att jag redan har gjort det. Och det förstår jag ju på ett sätt, även om jag önskar att det inte var sant och att jag inte var en idiot.

Anyway, har umgåtts med syster nu ikväll. Vi shoppade på Ica Maxi. Bland annat så köpte jag Tonfisk i Räkgele åt Felix. Han dissade den först, vilket var jävligt elakt, med tanke på att det var en lyxig kattmat. En miniliten burk, för 12:90. Så jävla dyrt. Elin köpte ett kattspö till honom. Han är för himla spoild, den här djävulskatten (som elin sa). Ett Kattspö för 30 spänn... Han älskar det, och har gått bananas på det nu i en halvtimme. Längst ut på spöet finns det röda fjädrar. Som tydligen färgar av sig, så han är röd/rosa om nosen och om tassarna. Det är lite roligt sådär.

I tisdags spelade jag squash, och igår fotboll. Och idag kan jag verkligen inte röra mig. Har så sjukt jävla ont i varenda muskel i kroppen. Jag har fått min rygg linementad, så den känns iaf lite bättre. Alltså, jag har älskat träningsvärk, men jag gör det inte nu längre.

För övrigt myser jag med Elins kisse. Ska se lite idol, äta kladdkaka, hänga med syster och njuta av livet. Har förresten hittat min ipod, så alla kan sluta leta!

Ibland funderar jag på hur långt jag har kommit i livet, i jämförelse med typ gamla högstadieklasskamrater. Mitt största ansvarsområde just nu, är att jag är delägare i Elins katt Felix. Även fast jag inte har fått något slags godkännande från varken Elin eller Felix. Men noga liksom.

Jag har inget riktigt jobb (bartenderjobbet räknas inte riktigt som jobbjobb), inget förhållande, inget eget boende, ingenting! Samtidigt som alla mina forna kamrater förlovar sig, köper hus, hund, volvo, hemförsäkring, diskmaskin osv osv. Ska jag känna mig misslyckad? Neheeru!