sarrs

Den här helgen har varit så fruktansvärt awesome. Sis har varit här, vi har druckit öl, klättrat, lisebergat, hängt med bröder, tårtsittat, gasqueat, bakishängt. Allt enligt planerna. Plus att världens bästa Astrid våldgästade på capsen i fredags - och min syster var den enda som visste. 

 

Inte nog med det, så har jag även köpt en matta av min bror; för 2,5 dl vaniljvisp. 

Syster hade med sig en en present från Jonna. Ett "sakna-Norrland-överlevnads-kit." 

 

Jag fick typ en hjärtattack av glädje. Tack jonnis, du är awesome!! 

 

Den här deppigheten som uppstår när man försökt programera något eningslöst i matlab i typ 7 timmar, för att sedan äntligen få gå hem - och det är mörkt ute. Samt att man kommer på sig själv med att spender mer tid i skolan, än vad man gör hemma. Ej så skoj. 

 

Men! Skojiga saker! Imorgon kommer min älskade älskade syster. Som jag har längtat. Jag ska krama henne så hårt att hon nästan går sönder. Det ska bli så fantastiskt! Vi ska capsa, tårtsitta, klättra, mysa, äta pizza, gasquea, liseberga, plugga. Allt som är kul med andra ord! Minus plugget. Men hon ska få följa med ändå. Det är ändå i skolan jag har min vice familj, och då är det dumt om inte hon får träffa alla. 

 

Jag har för övrigt kommit igång med träningen igen. Jag har världens bästa obetalda PT. Hon tvingar mig att köra bänkpress och andra manliga grejjer. Jag kommer för första gången i mitt liv att ha muskler på överkroppen. Det känns fantastiskt, Dock har jag en förkylning som inte riktigt vill ge med sig, så det är väldigt frustrerande att inte kunna träna kondition. Det enda jag inte blir uttråkad av att träna. Okej, jo, det blir jag väl också uttråkad av. Men inte lika snabbt. Jag tror att jag har ADHD eller någon annan bokstavskombination... 

Det finns inget mer deprimerande än regn på en söndag. Regn och Göteborg är förvisso synonymer, det regnar ju jämt. Men när det gör det på söndagar, är det som att det blir så mycket mer grått på nått sätt... Det är svårt att ladda för en ny vecka när deppigheten slår till. Men jag ska göra mitt bästa, genom att äta tacopaj till middag och längta tills på fredag! För då kommer världens bästa syster hit! Jag längtar så jävla mycket. Hon är amazing, utan henne skulle livet vara som en evig regnig söndag. 

 

. Kim Cesarion – Brains Out

 

Känslan som uppstår när en stubbe/vedklabb/whatevs fastnar i yxan och man måste veva hela skiten, för man kan inte få loss yxan ändå. Ni vet, den känslan. Irriationen/ilskan/frustrationen. Eller vänta nu, året är inte 1859. Ni vet nog inte alls hur det känns. 

 

Ni vet när man får för sig att impulsstorhandla. Man går in på Ica Maxi, råtaggad, utan lista - men i tron om att man ändå kommer att göra succé. Ofta så står det en sak på den mentala listan; mat. Ofta så kommer man ut med typ schampoo, frukt och grönsaker (jag antar att alla större matbutiker är uppbyggda på samma sätt; och ungefär vid frukten har man tappat fokus och glömt sin mentala lista med en sak), kanske lite yoghurt eller mjölk, lite fetaost eller något annat erbjudande man råkat snubbla över, bacon, bönor, pasta, något fryst; kanske pommes eller lax?, kakor, nötter, kanske även ett paket müsli. Och såklart; godis. 

 

Det är ungefär så en impulsstorhandling kan se ut. Om man har lite vilja och fantasi, kan man ofta snickra ihop en maträtt. Dock ofta utan sås, för matlagningsgrädde och creme fraiche är något som ofta glöms bort när man kommit till mejerikylen. Men med lite vilja, så kan man oftast göra nånting iallafall. Så varför gör man då dessa impulshandlingar? Eller är det bara jag? Är jag den enda i hela världen som får för mig att jag faktiskt kan storhandla - utan lista? 

 

Men idag! Då jävlar. Jag handlade tre olika kompletta måltider (med 3-5 matlådor inräknat), frukost, massa frukt, inte godis och chips. What's up med det? Kan jag storhandla utan lista? Var detta bara undantaget som bekräftar regeln? Kommer jag att få hybris? Kan alla andra i hela världen redan handla utan lista? Får man vuxenpoäng för sånt här? Kommer jag aldrig mer att skriva en handlingslista? SÅ många frågor. Och inga svar. 

Allt känns så himla lame just nu. Tillmatte, laboration, regn, förkylning, onsdag (trodde det var fredag när jag vaknade......), höst, snor, termodynamik, inteUmeå, avstånd, blaskigt kaffe, inga pengar, etc etc etc.

 

Är det någon som testat Tabata? Jag är fett taggad, men måste vänta tills jag är frisk. Men är det ens skoj? 

Nollfinal igår. Den var ruskigt trevlig, även detta år. Vilket är bra, jag gillar trevligt. Det kommer dock att kännas konstigt att vara tillbaka i rutinerna imorgon. En sak som inte är så trevlig med nollfinal är att jag inte blev friskare av den; snarare tvärtom.

 

Och för att fortsätta på samma tema, så är det värdelöst att jag fortfarande längtar hem så mycket att det gör ont i magen. Jag pratade med min älskade sis som försökte muntra upp mig. Det var ett fint försök, men jag tror kanske inte att saken blev bättre. Jag vill antingen vara i Umeå, eller att Umeå ska vara i Göteborg. 

 

Jag hoppas att allt blir bättre snart. Du förtjänar endast det bästa.

Jag får återigen skämmas över min bloggfrånvaro. Jag tänker rätt ofta att jag ska skriva, men när jag väl kommer hem efter fest/träning/arrangemang/plugg så har jag ingen motivation. Det enda jag vill göra är att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Och det är ju ganska sorgligt egentligen, men jag antar att det är okej ibland också. 

 

De senaste veckorna har det varit väldigt vidriga. Har haft en bisarr hemlängtan (och med hem, så menar jag såklart Umeå). Kombinerat med en rejäl förkylning. Samt pubar och andra arrangemang som har tagit all min energi. Trodde inte att det skulle kräva så mycket psykisk ansträngning som det faktiskt gjort. Precis när åtminstonde förkylningen börjar vika hädan, så får jag afteattacken from hell. Det gör så satans jävla ont. Så ont att det leder till en smaskig huvudvärk. Och det enda jag vill göra är att vara hemma hos Pappa igen. Och jag vill jobba på älskade Schlager. Och Olearys. Men men... Snart vänder det nog. Right? 

 

Hursomhelst, så är snart nollningen(ja, jag vet att det heter mottagningen men jag får säga vad jag vill) över. Tiden har gått enormt fort. Jag taggar nollfinal på lördag! 

En annan sak som jag taggar, är att på måndag är det dags att återvända till verkligheten, nyttigheten och vasaloppstränigheten. Godnatt.