I'd like to get to know you a little better, baby

Snubblade över ett gammal blogginlägg igår, från juli 2009. 
 
"Idag så skulle jag besikta min bil dårå. Snubben som skulle kolla den, var fett trevlig.Vi småpratade lite sen han ba "ja, då kör vi igång då.. det finns kaffe där. om du nu dricker kaffe hö-hö-hö". Kaxigt värre. Precis som att jag inte skulle dricka kaffe? Precis som att jag hellre dricker saft? Okej, det gör jag väl då. Men det är inget man skryter om direkt. Inte för att jag skäms eller så, men vi hade ju byggt upp värsta fina stämningen och allt. Så jag gick såklart och tog en kopp. Det fanns ingen mjölk, och man kan ju inte späda ut med vatten direkt.. Så det blev fyra sockerbitar. och typ en deciliter kaffe. Smakade rööööv. Sjukt jävla äckligt. Precis då jag ska slänga skiten, kommer det in en mamma och hennes två halvsnygga 20-åriga söner, som jag ville ha lite. Så himla pinsamt det blev. Jag var ju som tvungen att dricka upp det. Alla dom ba "yeaah, kaffe!!" och tog typ två koppar på en gång. Då kan jag ju inte slänga mitt... 

Frågan (frågorna) är bara; varför sätter jag mig själv i sånna här situationer? Jämt? Varför tror jag att jag gillar kaffe helt plötsligt? Hur lyckades jag få i mig allt? Varför är jorden rund? Varför tror jag att besiktningskillen brydde sig? Varför kom de där snygga dudsen och förstörde allt? Varför fick Darin skivkontrakt? 

SÅ mycket frågor..."
 
Så till mitt 19-åriga jag; no worries. Du lärde dig dricka kaffe. 
Jag gjorde alltså ett tappert försök 2009, påbörjade mitt sporadiska kaffedrickande ett år senare. Nu, tre år senare klarar jag inte av en förmiddagsföreläsning utan kaffe. Eller tentapluggande. Eller en sen mattelektion. Eller en tisdag. Eller en söndag. Eller alla dagar som slutar med -dag.

You can't change who you really are

På tal om obekväma situationer. Idag när jag skulle laga middag så var fransmannen i köket. Vi har inte sagt så mycket mer än "hej" tidigare, men nu var han så jävla pratglad. Han ba "Oh, you're Sara right?". Varpå jag svarar "yeeah, and you are?". Och han svarar något i stil med "Jeupleufleuoui". Jag har verkligen ingen jävla aning om hur man uttalar hans namn. Försöker man stå där och förstå, vara trevlig, se glad ut och sådär. Men det var obegripligt.
Förstod för övrigt ungefär en tredjedel av hans engelska också. Men han är rätt söt, så det gör väl inget att vi inte kan kommunicera. 

hold your breath then count to ten

Alltså jag tänker sällan efter innan jag gör vissa saker. Igår åt jag knäckebröd till middag. I sängen. Med datorn i knäet. Whyyyy? Hur mycket man än försöker borsta bort smulorna är de ändå kvar. Och det knastrar under varenda jävla tangent när jag försöker skriva. 
 
En annan inte så trevlig sak hände i lördags när vi var på Gasquen. Vi stod vid garderoben för att hämta ut jackorna när jag känner att något liksom dunsar ner på mitt huvud, precis vid hårfästet i pannan. Jag borstar bort skräpet. Panik utbryter (hos mig alltså). För det var världens fetaste spindel. En sån där med ganska liten kropp sett till sina oproportionerligt långa ben. Detta kräk var förmodligen preggo eller något, för den var gigantisk. Den var så vidrig. Får rysningar bara av att tänka på incidenten. 
 
För övrigt var jag i Lappland i söndags. På Liseberg förvisso. Med fejksnö. Med med riktiga renar! Så jag blev lite glad och fick mycket hemlängtan. Men det är tur att jag har min fina Chalmersfamilj här som får mig att tänka på annat, annars hade jag nog inte klarat mig utan Norrland!

I tried my hardest just to forget everything

Sju år. Och jag drömmer fortfarande mardrömmar om dig. Vaknar i panik, och är så jävla rädd. Du är en hemsk människa, och jag önskar dig verkligen inget gott i livet.

Have you ever been alone in a crowded room?

Jag har hämtat mina skor som jag beställde häromveckan. Superduperfina röda stövlar. Och snygga vinterskor. Jag vet inte när jag hade varken stövlar eller vinterskor senast. Känner mig vuxen!

Men iallafall. Det sämsta med det hela, är att det inte (! trots att jag bor i Göteborg) ska regna på hela veckan. Det ska också vara åtta grader varmt (i november). Snark!

tåg!

Fick just en impuls att försöka skriva en ordvits i rubriken... thank god så har jag så jävla dålig fantasi. Ordvitsar är inte min grej, och jag brukar oftast störa mig på dem, så jag vet inte riktigt var det infallet kom ifrån heller..

Hur som helst så åker jag och Ida tåg till Umeå. Vi har druckit vin, ätit chips och myst. Hon sover dock nu. Men jag kan inte sova. Värdelöst. Har roat mig med att läsa min egen blogg, typ 20 sidor med gamla inlägg. Velat skratta högt åt mig själv för jag var så rolig. Jag har nog blivit dum i huvudet.

When it felt so good you knew it couldn't last

Trots att det regnar, så är jag glad, fylld av energi och taggad på livet! Som jag sa till Tove idag, jag har inte somnat på en enda föreläsning eller lektion den här läsperioden! Kom på sen att vi bara läst två veckor, så jag ska väl inte ta ut något i förskott. Duggan gick dåligt. Termon gick bra. Imorgon får vi veta hur det gick på tentan. Jag vet iofs redan att det gick dåligt, så jag bryr mig inte så mycket. 
 
OCH DET BÄSTA AV ALLT: Jag åker till Umeå imorrn! 
 
Jag älskar Göteborg. Jag har hittat så många nya fina vänner att det är overkligt. Men! Jag saknar mama, papa, sis och vänner. Ska bli skönt att vara nånstans där ingen mobbar mig för att jag säger "fara" åt allt, och använder andra ord allmänt fel. Ska bli skönt att bli bortskämd. Att få krama saknade vänner. Att gå på Schlagerklubben och bli nästan lite nostalgisk. Och bara mysa ihjäl min älskade syster! Hon kommer nog att bli gladast av att dela rum med mig igen! 
 
Jag var för övrigt på Ullared igår. Med några tjejer ur klassen + Toves vän. Fruktansvärt kul! Jag har lite svårt att förstå hela grejen. Mest för att det är mycket folk, mycket saker, mycket skräp, mycket white-trash, mycket av ALLT. Men nu behöver jag aldrig åka dit igen iaf! Det bästa med hela resan var nog roadtripen. Och att jag köpte en chokladkalender. 
 
Adjö
 
 
 

I feel my heart start beating to my favorite song

Söndagsångest av rang. Dock gjorde jag verkligen ingenting igår... Jag åt middag med Gustav, Viktor, Andrea, Maria och Marie. Trevligt. Sedan gick jag till Maja och Hilda. Åt chips, drack cola och snackade skit.
 
Vaknade ändå hyfsat tidigt imorse, såg några avsnitt game of thrones. Sen hörde Maja av sig, och vi gick och handlade. Framåt kvällskvisten fick jag ångest för att jag inte hade sprungit, som jag hade lovat mig själv. Så jag bytte om, såg ett avsnitt game of thrones, sen gav jag mig iväg. Hade tänkt satsa på 4-5 km. Men som vanligt sprang jag vilse, så det slutade med 10 km... Trodde jag skulle vara i betydligt bättre form än vad jag var. Vilket stör mig som fan. Ett lokalsinne skulle kanske vara på sin plats.
 
Efter det lagade jag middag. Nu har jag sett solsidan och ätit. Klockan är halv 10, jag känner mig sjukt deppig (helt utan anledning). Har inte duschat eller räknat matte. Åååångest. 

Dock har jag köpt 3 par nya skor. Det är ju alltid kul. 

weak from lack of oxygen

http://www.youtube.com/watch?v=-QNizb7reIg 

RSS 2.0