Kollektiv novemberdepp

Det känns som att varenda en av mina vänner har drabbats av en kollektiv novemberdepp. Vilket är tråkigt, för det smittar av sig så lätt. Jag är rätt så taggad på livet, trots bristen på sömn och en evig ångest från alla dumheter jag gjort de senaste veckorna. 
 
Idag var jag och besökte mitt nya jobb. Alltså. Så himla roligt, mäktigt, fantastiskt, awesome, bäst, underbart och magiskt att jag har jobb nästa sommar. I Göteborg. Inom kemi. Trodde aldrig att detta skulle hända. Nu måste jag bara hitta ett fint litet bartenderjobb också. För vad vore en sommar utan 50-timmarsveckor? Nu återstår bara att övertala alla mina hoe's and bro's att söka jobb här nere också. Sen är mitt liv komplett.

Who am I living for?

Jag har visst blivit väldigt dålig på att uppdatera här. Vet inte riktigt varför, men förmodligen beror det på att jag har varit ganska busy sen tentaplugget, ET-raj, pubrunda m.m. 
 
Goda nyheter är att jag för första gången på typ fyra veckor, är att jag faktiskt sover på nätterna. Drömmer bara mardrömmar typ var tredje natt. En annan awesome sak, är att jag och Hilda har klättrat jättemycket på sista tiden. Och vi gör framsteg! I övrigt är jag ej så pepp på träning, men har man anmält sig till Öppet spår, är det bara att gilla läget antar jag...
 
Dåliga nyheter är att jag har gjort massa dumheter, så jag helst av allt vill ligga i min säng och tycka synd om mig själv. Det kommer ju inte att hjälpa, men ändå. Hade varit mycket praktiskt. Ett annat alternativ till problemet hade ju varit om man kunde spola tillbaka tiden och inte göra saker enda från början... Men det funkar inte heller. Så mest troligt lär jag sabba ännu mer för mig själv, och få ännu mer ångest över mitt liv.

RSS 2.0