sarrs

Förra veckan var veckan from hell. Men jag överlevde och tänkte - nu kan det väl ändå inte bli värre? Men jo, ändå lite. Jag hoppas att det vänder nu snart bara. När som helst. Bara lite. Fast det var en fin kväll igår. Jobbig dag idag. Så jag antar att det alltid är massa minus, och lite plus. 

 

Pratade med min älskade syster för en stund sedan. Och jag skulle göra vad som helst för att ha henne lite närmre. Jag klarar mig inte utan henne. Så är det bara. Älskade, älskade syster. Twinpower. 

Så var ännu en helg över. Jag har ovanligt lite söndagsångest, vilket är skönt. Söndagsångest behöver inte alltid betyda bakfylla, utan det brukar räcka med livsångest. Lite lagom har jag såklart. 

Idag började jag med rehab, sen träffade jag Bella en sväng, sen umgicks jag med delar av in familj, och hela Andréas familj. Träffade alla i fredags (minus Carl) också, så vi fick inte så långt uppehåll från varandra. Men det är fint. Jag älskar att umgås med alla familjer. Ännu bättre att mamma spenderat en hel vecka här också, trots att jag knappt haft tid att umgås. 

 

I onsdags träffade jag sjukgymnasten. Jag fick bedömningen Sekundärt ipignement hö axel orsakad av multidirektionell instabilitet. Hon sa att hon inte alltid brukade skriva ut diagnosen, för då håller folk på och googlar. Jag vet inte om det var en hint att jag borde läsa på lite. Men det låter så läskigt, så jag har inte vågat googla ännu. Kanske borde. Får se om jag drabbas av tristess och nyfikenhet på nån föreläsning. 
Hon sa även att jag fick åka Vasaloppet (även om det kommer att göra väldigt ont), om jag lovade att ringa henne sen och boka in en ny tid, så hon kan lägga upp en ny rehabilitering. Så det blir nog att åka ändå! Woop woop!

Att börja dagen med ett besök på vårdcentralen, är något jag inte rekommenderar. Förhoppningsvis vänder det snart för mig, men det känns segt. Fick en remiss till en hudklinik, så det är ju bra iallafall. 

Jag fick även ett löfte om att min läkare skulle skriva ett intyg på att jag inte borde åka vasaloppet med min skuldra. Om det inte skulle hinna bli bra. Vilket han inte trodde. Fick även en tid till en sjukgymnast på onsdag, så jag håller tummarna allt vad jag kan, för att hon ska kunna hjälpa mig, så jag kan åka Öppet spår utan att vilja dö av smärta. 

 

Jag har sedan fortsatt dagen i samma deppiga anda, genom att tvätta och städa. Yeey... Om några timmar ska jag dock möta upp fina Häks, så då hoppas jag att de kan göra den här dagen lite trevligare. 

 

Jag har inte varit världens lataste, trots att jag haft semester. Har faktiskt sprungit en hel del, senast igår; 10.58 km. När jag sprungit klart sa min app att jag sprungit så långt iallafall, men när jag några timmar senare skulle lägga in det i min träningsdagbok sa min app att jag sprungit 10.98  km. vilket såklart hade varit trevligt för snitttiden per km. Men det kändes knas; så jag kollade kartan och hittade detta; 

 

Idag har vi varit och sett världens åttonde (eller nått sånt) största moské! Fattar ni! Inte största, utan på åttonde plats! För att balansera den bistra åttondeplatsen, har de ändå lagt in världens största matta, samt gjort världens största marmor-blommor-konstverk-nånting. Den här grejen med att vara bäst, är så himla konstig...

 

Nu ska jag försöka sova, så jag orkar ökenäventyra imorgon! Wihooo! 

 

Ännu en dag har avverkats. På grund av storm, dimma, regn och moln, så fick vi underhålla oss inomhus. Besökte några mindre fina malls/souks. Härlig blanding av arabiska och engelska... men skit i det. Jag var jättetaggad på att köpa guld, men jag hade typ glömt bort att jag är student, så det blev inget sånt. Bara silver faktiskt. Ett armband till mig själv. Måste börja hitta presenter till andra, och inte bara mig själv... men det är både svårt och tråkigt. 

 

imorgon hoppas vi på strålande sol, så vi kan bada och sola. Sedan är tanken att promenera till marina mall, köpa fler presenter till mig själv på forever 21, äta middag och sedan avsluta dagen med ett besök till en moské. Den är säkert världens största. Som allt annat här... vet iallafall att världens största matta finns där. Jag kan inte riktigt släppa deras grej med att vara bäst på allt. Det är verkligen motsatsen till mellanmjölks-Sverige. På ett bra, men väldigt konsigt, sätt.

Livet i Förenade Arabemiraten verkar så lajbans. Jag vill verkligen åka tillbaka hit, och jobba här. Det finns så himla många skyskrapor som jag vill bo i. jag vill ha massa kavajer och kjolar och sånt. Jag har faktiskt köpt en kavaj här nere,  plus att jag bor på 54e våningen. Så jag antar att jag bara har lite feeling, och ser mig själv här om 10 år. I några coola business. Jag tror dock att jag kommer att hamna i typ Borås. Men man kan alltid drömma lite! en annan praktisk grej här, är ju att de gillar att vara bäst i saker. Typ världens största/högsta/snabbaste-allt-möjligt. Jag tror att jag också gillar det faktiskt. 

 

Min julhelg var underbar med massa familjemys, lite jobb, ingen snö, fina klappar, alldeles för lite väntid, rent allmänt för lite tid. Men jag får väl lov att åka upp snart igen. 

 

Det nya året firades i Dubai. Världsrekord såklart. Sjukt amazing. 

 

Nu är det bara en vecka kvar i paradiset med mina underbaraste vänner. Jag är inte så sugen på att åka hem, även om jag faktiskt saknar Göteborg lite. Men jag är nog för dum för att fatta hur kallt det är. 

 

Om det är någon stackare som läser detta, så lägger jag  upp en liten bild då och då på instagram. Det säger ofta mer än mitt ordbajsande. Det blir så svårt att hitta struktur när man skriver en gång i månaden typ. Jag ska försöka skärpa mig.