sarrs

Jag är ju medlem på funbeat, en träningsdagbokssida som jag använt mer eller mindre sporadiskt sen 2008. 2013 har jag använt den väldigt flitigt. Hade en tanke om att jag skulle springa Göteborg-Umeå. Totalt på ett år. Inte på en och samma gång. Det vore jättejobbigt. Anywhore, jag har bara tagit mig 686,3 km. Så jag har typ 300 km kvar. Och de kilometrarna är ju inget jag kommer att springa de närmsta 14 dagarna.

Men snart kan jag iallafall summera året. Bortsett från mitt optimistiska mål om att springa typ 100 mil, så är jag nöjd med min prestation. Jag vill inte spoila något än, men jag har iallafall tränat mer än 10 000 minuter! Iofs, när jag var som mest vältränad, 2008, fick jag ihop över 17 000 minuter. Jag är inte ens nära det. Ett litet nyårslöfte till 2014 är att jag nästa år ska få ihop minst 14 000 minuter. Så. Nu är det förevigat på internet, nu finns det ingen återvändo. 

 

Jag var lite sugen på att träna idag. Men jag råkade äta godis hela eftermiddagen. Och råkade även bli bjuden på en burgare efter NU-mötet. Och råkade även bjuda mig själv på en öl till burgaren. Så jag struntade i att träna. Jag har dessutom jätteont i ett muskelfäste i höger axel. Eller skulderblad kanske. Där nånstans. Så om någon besitter någon slags magisk förmåga att massera bort sånt (jag har fått för mig att det skulle hjälpa), så får man jättejättejättegärna klämma lite på mig. I utbyte får man massa kärlek samt kaffe. Känns väldigt värt, om man skulle fråga mig. 

Jag har hittat en liten widget som jag använder typ varannan timme för att påminna mig om att det finns roliga saker i livet också.

 

12 dagar till julafton

15 dagar till Abu Dhabi

70 dagar till Vasaloppet(/Öppet spår)

155 dagar till Göteborgsvarvet

 

Men finns det inget annat skoj som man kan lägga in? Händer något kul det närmsta året? 

 

Är det förresten bara jag som drömmer mardrömmar om breaking bad? Haha. Alltså, det är en fantastisk serie. Jag menar; en kemist-gangster. Kan det bli mäktigare? Men den är fett obehaglig, och nu drömmer jag massa bajs om att jag, Maja och Tove ska sälja knark på Chalmers. Är det verkligen värt att fortsätta se säsong 2?

Den är faktiskt rätt så gigantisk. Jag har nog skrivit detta en miljard gånger, men återigen; jag tänker ofta att jag borde skriva. Men när det väl kommer till kritan, så prioriterar jag plugg, sömn, säng, träning och annan prokrastinering. Oklart varför. 

 

En anledning skulle kunna vara att jag är väldigt otaggad på livet. Jag vet inte vad det är, men faktumet att vissa är så respektlösa mot mina vänner gör mig ledsen i ögat kanske bidrar lite. En annan grej skulle kunna vara den här känslan av att jag är helt fel ute när det gäller utbildning. En tredje grej är att jag är så jävla korkad. Jag lägger ner så många timmar på att försöka, och ändå går det åt helvete. Att även andra kommenterar detta gör att man tappar lite lusten att fortsätta försöka. Jag befinner mig i Göteborg, när jag hellre vill vara hos familj och vänner i norr. Också en inte så bra sak. En annan sak som är deprimerande i allmänhet är ju Göteborg. Det är 7 plusgrader, den 11 december. Jag vill hellre ha -20 och snö. På riktigt. 

 

En sak som dock gör att man faktiskt tar sig upp på morgonen är Isabell. Fan vilken hjälte hon är. Jag hade inte klarat den här hösten utan henne. Hon räddade för övrigt min senaste helg.
Familjen. Halva är nära, halva är långt bort (men liksom ändå nära). Jag önskar att alla mådde bra och var samlade på en och samma ort. Iallafall samma halva av Sverige. Men det är nog för mycket begärt. 

Göteborgsvänner, aka min andra familj. Åh. Utan er. Det hade inte varit så lajbans.

ABU DHABI. 15 dagar kvar. 

Hilda, som gav mig kaffe klockan 08.03.