sarrs

Idag har jag varit lite piggare i kroppen, samt återfått aptiten! Framsteg med andra ord. Det känns dock som att mina höftböjare är ca 10 cm långa, så jag kan fortfarande inte riktigt gå ordentligt. Vilket roar Maja väldigt mycket.  Fullt förståeligt. Hehe. 

 

Nu är det bara två veckor kvar till tenta nummer två för denna läsperiod. Det innebär även att det är två veckor och en dag tills jag åker till Umeå. Wiho! Jag saknar familj och vänner i norr. Det innebär också att det snart är klart med året med HÄKS. Det känns lite deppigt, med tanke på hur fantastiskt det senaste året varit. Lär väl iofs umgås med dem ca 7 dagar i veckan ändå, bara under andra förhållanden. 

 

Nu ska jag ta mig en dusch. I mitt badrum luktar det vasaloppssvettiga kläder. Och i mitt rum luktar det fästvalla. Och jag orkar inte ta hand om något av det... 

På något vis lyckades jag klara Öppet spår igår. 90 km. 9 mil. 90000 m. Osv. Det är det absolut värsta jag har gjort i hela mitt liv, och jag är fortfarande förvånad över att jag kom över mållinjen. Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur det var att transportera sig på längdskidor från Sälen till Mora. Så jag ger er siffror. Jag gillar siffror. 

 

- Antal km jag hade ont i skuldran: 90
- Antal km kvar när jag insåg att det var en dum idé att åka Öppet spår: 88
- Antal km fästvallan höll: 4 (vallade om efter ca 35 km, men det släppte efter 4-5 km igen)
- Antal plusgrader i luften: 5
- Antal plusgrader i spåret: 1
- Antal gånger jag funderade på att bryta: 10000000000000
- Antal fall: 1 (i en liten uppförsbacke, så det var lite awkward)
- Antal muggar blåbärssoppa: 11
- Antal km värdelösa spår: ca 50

- Antal bitar dextrosol på sista kontrollen: 6 (de hjälpte inte)
- Antal tårar: 2 (sen ingåg jag hur löjlig jag var)
- Antal sekunder det tog att somna på kvällen efter loppet: 3

 

Typ så. Och idag har jag haft bisarrt ont i varenda muskel. Har knappt kunnat resa mig upp, haha. Folk har utnyttjat tillfället maximalt genom att peta på mig samt skratta åt mig. Med all rätt såklart! 
Idag har jag inte haft någon aptit över huvudtaget. Har inte ätit någon riktig frukost eller lunch. Har fått i mig två banener, lite godis och en smoothie fram till 22.15, då jag lyckades få i mig middag. Jag älskar ju mat? Efter att ha kolhydratladdat och varit iso-mätt (hehehehehe), trodde jag att det skulle vara svårt att vända på allt och äta mindre igen. Men det var inga problem, jag vill inte äta alls. Så deprimerande. 

 

Nu ska jag ta världens varmaste dusch, sen sova och hoppas att jag inte vaknar med feber imorgon (känns som att det är på g). Peace out.  

Idag satsade jag på ett bra löppass på bandet och sen köttade jag core. Det känns som en fin Vasaloppsuppladdning. För nu är det fan inte länge kvar! Imorgon ska jag köra mitt sista rehabpass och sen blir det vila och svulla pasta till dagen D. Jag är så himla nervös! Vilket leder till att jag inte sover så bra. Vilket är en dålig grej när man ska ladda såhär. Plus att det är större risk att man blir sjuk, om man är helt uppstressad och har sovit dåligt. Maja och Max är sjuka. Plus typ halva klassen. Och jag vill verkligen inte bli sjuk nu. Wäääääääääääääääääää, jag vet inte var jag ska göra av mig själv. 

 

En sak som är bra i mitt liv är att jag har börjat planera min flytt! Inte helt hundra än när och var. Sitter mest och kollar grejer på ikea, så jag vet ungefär hur mycket cash jag behöver spara innan jag kan säga farväl till Olofshöjd. Wihoooo! 

 

I övrigt suger det mesta. 

 

Tjugosju minusgrader. Är det riktigt okej? Det känns inte som det.

Torsdagen den 13 februari, kan faktiskt potentiellt bli årets sämsta dag. Det sista jag gjorde innan jag gick från skolan, var att sitta och försöka programmera i Matlab (Guds straff till ingenjörerna) tillsammans med Max. Eftersom temperaturen ut från reaktorn blev ca 20000 Kelvin, och volymen -0.00000000089 m^3, gav vi upp. Jag gick till gymmet, och tänkte avreagera mig. Såklart så var jag nära på att svimma när jag sprungit 2 km. Resterande tid av passet presterade jag också dåligt. 

Efter gymmet skyndade jag mig hem för att tvätta (yey), städa och laga mat. Efter att jag startat de första maskinerna, skulle jag påbörja matlagningen. Och när jag böjde mig ner för att plocka upp en kniv ur lådan, så tappade jag mobilen ur fickan. Den studsade (såklart), på ena hörnet, och när jag plockade upp den och startade skärmen, hade ca 80% av displayen fått en grönaktig nyans. Uppe i vänstra hörnet har det också tillkommit en neongrön liten box (och det går inte att få bort, eller se vad som kan tänkas finnas därunder). Så den är nu en goner. Och med tanke på vilken tät student jag är, så har jag ju verkligen råd att köpa en ny! 

Jag älskar inte mitt liv. 

 

MEN! Imorgon är det alla hjärtans dag! Så jag hoppas att Telia vill ge mig en ny, samt bjuda mig på godis. Och kanske en pojkvän. Men helst en telefon faktiskt...

Jag lever! 

De tre senaste veckorna, kan ha varit de mest intensiva i hela mitt liv. Massa HÄKS-grejer. Och även massa vice ordförande/SAMO/styret. Och massa träning. Och inte så himla massa plugg, även om jag önskar att jag hade haft motivation att plugga mer än vad jag gjort. Men nu kanske det är dags att rycka upp sig? 

Jag tror att jag har haft varenda kväll uppbokad. Vilket på ett sätt är trevligt, men också inte så trevligt, med tanke på att jag gillar serier och sömn. Och på sista tiden har jag behövt kombinera dessa två, och det är inte så givande ur någon synpunkt. 

 

Idag har jag och Gustav bokat tåg till Mora och Vasaloppet. Så jävla overkligt. Varje gång jag säger eller skriver att jag ska åka, så känns det verkligen som att jag försöker lura någon, inte minst mig själv. Jag köpte skidor för en vecka sen typ, och de är placerade så att de är typ det första jag ser när jag vaknar. Eftersom det inte finns snö i den här delen av Sverige, i februari, så får jag satsa på många mentala mil skidor. Jag har verkligen åkt noll centimeter skidor inför det här loppet. Det är verkligen korkat. 

Inte nog med att det inte finns någon snö, så får jag inte heller träna stakmaskin. Det enda substitut som finns, om det inte är så att man vill köpa sig ett par rullskidor. Jag har försökt köra min kära rehab så mycket som möjligt, och det känns som att det gett resultat. Skuldrorna drar sig bakåt lite mer naturligt, jämfört med min slappa hållning jag visst haft förut. Jag har ungefär lika ont, om inte ondare, som jag hade förut. Jag har försökt kurera det med lite TriggerPoint och voltaren. Det är en mediumbra idé. Och eftersom ingen vill ställa upp och massera mig gratis, har jag bokat in en massagetid på lördag. Sen är jag förhoppningsvis fit for fight! 

 

Med tanke på min frånvaro, kombinerat med ett meningslöst inlägg, så bjuder jag på en fin bild, på fantastiska vänner, från en fantastisk resa! All kärlek till er! 

 

Som man klart och tydligt kan se, försöker vi smälta in i akvariet. Vi lyckas ganska bra!