Göteborgsvarvet
Jag överlevde varvet även denna gång, och lyckades putsa fjolårets tid med 7 minuter. Så jag är supernöjd! Längtar redan till nästa år. Då ska jag fan komma under två timmar.
Idag fick jag ett mail från marathonfoto, dvs de som fotograferar alla löpare under varvet. Och alltså, fine, jag är ingen skönhet. Men när jag springer är jag faktiskt ännu fulare. Jag skämms nästan lite över de här bilderna. Finns inte en chans i helvetet att jag skulle betala för de där bilderna. Och jag tycker synd om alla som har med mig i sina bilder. Hehe, framförallt om de vill rama in dem och vara stolta över sig själva. Och så har de ett retard i bakgrunden. Det som stör mig mest med alla bilder de lyckats ta på mig, är att alla andra i bilden ler och ser glada ut. Det ser ut som att jag vill dö. Eller eventuellt har dött. Eller åtminstone lyckats få någon slags sjukdom som gör att man inte längre kan kontrollera ansiktsmusklerna. Så, nästa år ska jag springa 21 km på mindre än 2 timmar. Jag ska även le under alla de här tjugoen kilometrarna.
Kommentarer
Trackback
