sarrs

Inatt drömde jag världens värsta mardröm. Att det ringde en sköterska från Strokecenter i Umeå och berättade att pappa hade fått en till stroke, och att den här gången hade han inte klarat sig så bra. 

Jag vaknade vid halv 5 och hade panik eftersom det var så himla verklighetstroget. Men efter att ha kollat igenom telefonen typ 10 gånger insåg jag att det bara var en dröm. 

 

Alldeles nyss avslutade jag ett 42 minuter långt samtal med Pappa. För er som inte känner min pappa, så kan jag berätta att han inte är en 42-minuter-samtals-person. Snarare en 4-minuters-samtals-person, om ens det. Jag berättade om min dröm, och han lovade att han åtminstonde inte hade planerat för en ny stroke. Och han lovade även att fortsätta äta sin medicin, så han trodde att det var safe. Han tyckte också att det var dags att jag flyttade hem igen. Ibland tycker jag också det, för jag saknar honom så himla mycket. Men jag blir nog kvar i Göteborg ett tag till. Eller så flyttar jag till Argentina. Eller Ghana.