sarrs

Nu är jag inne på andra säsongen av SVT:s En klassiker. Och alltså. Vilken fantastiskt bra serie. Den och Svett&Etikett måste vara det bästa SVT har producerat på väldigt många år. Dock är första säsongen av En klassiker lite jobbig. En av deltagarna har obotlig cancer, men lyckas ändå genomföra sin 35:e klassiker. Och han är yngre än min pappa. Det är så mäktigt. Och deppigt. 

 

Så nu är jag fruktansvärt taggad på att genomföra en klassiker själv. Jag har pratat om det väldigt länge, men har inte riktigt tagit tag i det. Förutom att jag testade att åka Vasaloppet med 0 meter skidåkning innan loppet och helt ny utrustning. Det var det värsta jag gjort, typ, men känslan efteråt är obetalbar. Så tanken på att få känna den känslan fyra gånger, lockar så himla mycket. Sen vet jag väl inte hur bra jag är på cykling och simning. Löpningen känns ändå rätt okej, har ändå avklarat 2 halvmarathon. Jag är så himla taggad! Det enda jag kan tänka på typ. Dock så kan jag för tillfället inte ens knäppa upp min bh med höger hand, för min axel/skuldra är helt åt helvete. Vilket suger så jävla mycket. Min sjukgymnast tror att jag är optimistisk/korkad som tror att jag kan springa lidingöloppet 2015. Det är ju ett helt år kvar. Och ännu längre till Vasaloppet, Vättern och Vansbro. Men jag vette fan. Jag vill inget hellre än att påböra klassikern om ett år. En annan grej som jag verkligen vill, är att någon ska ge mig 5867 kronor, så jag kan köpa en flygbiljett tor till Kathmandu. Dirr.